jagheteralina

Allt går käpprätt åt helvete och här sitter jag mitt i smeten utan att veta vad som borde göras. Jag tänker att hjärtat har rätt att magen har rätt att hjärnan har rätt. Men inser snabbt att hela jag har fel, hela jag är fel. Jag har stått i duschen i flera timmar för att skrubba bort varenda smutsig partikel från min hud, från min kropp, från min själ. För jag fattar inte hur allt kan vara så tomt och obetydligt när jag är mitt i livet och lever den tid som borde vara min bästa. Det är som om någon har kramat ur all jävla livsglädje och lämnat kvar något skal som inte kan känna. För känner gör jag knappt, jag känner bara tomhet. Och ibland en piskande smärta i mellangärdet som gör att jag faller ihop eller inte klarar av att ta mig ett steg utanför huset eller struntar i att äta. Eftersom det känns alldeles för mycket på helt fel sätt under helt fel tidpunkt.

ibland så brukar jag fundera över hur mitt liv varit, är, kommer bli. och jag inser hur stabil jag egentligen känner mig just nu, det är varken för mycket glädje eller för mycket sorg och jag har vänner familj pojkvän men ändå känns allting så fel. hela tiden. förut brukade det hända saker, förut brukade jag känna att jag levde. nu är det mest bara som en rak linje som inte tar slut. som ett hjärta som stannat. det är inte de där slagen som visar att det funkar längre, ner och upp, även om de brukade vara i en jävla arytmi. och nu kan jag inte ens skriva längre.

 

jag får ju ångestattacker, panikattacker, ibland. och jag har varit självskadefri i nästan två år. två skilda världar de där två. men egentligen känner jag mig så likgiltig till allting. skulle jag börja självskada igen = whatever. tar ångesten slut = whatever. självklart finns det värme i hjärtat gentemot de jag tycker om. men ibland vet jag inte om det verkligen finns någonting mer där.

 

allt känns bara tomt hela tiden.

Vad är en våldtäktskultur? Det skrivs om hur pojkar uppfostras in i en skev mansroll och hur våldtäktskulturen får oss att se män som djuriska och inkapabla att hantera sina lustar. Och det är så sant. Vi lär pojkar från att de föds att det är okej att slåss och dra flickor i håret, och till flickor säger vi att det betyder att pojkarna är kära i dem. Det är inte så himla konstigt att detta beteende lever kvar upp i åldrarna, kvinnorna som är undergivna männen och inte vågor säga nej. Inte vågar göra motstånd.

 

Jag har många gånger fått höra att det inte alls sker många riktiga våldtäkter i vårt samhälle och att de som anmäls är falska. Och så kommer tidningen Metro ut med en artikel som handlar om ett fall där en sextonårig tjej anmält en oskyldig 27 årig man för en våldtäkt[2]. Detta ledde till ett drev av tvivelaktiga personer om ”riktiga våldtäkter” verkligen sker och nu hade de något luta sig mot och referera till.

 

Jag säger inte att killar inte våldtas, det händer. Men det är inte det stora problemet i vårt samhälle, det är det våld som sker mot kvinnor och som sällan får en fällande dom. I 98 procent av alla våldtäkter är gärningsmännen just män[3]. BRÅs statistik visar även att 17 400 sexualbrott anmäldes förra året (2013) och av dessa rubricerades 5 900 som våldtäkt. Detta är endast de som vågar anmäla händelsen. Det uppskattas att det sker ungefär 36 000 våldtäkter varje år, det är 100 våldtäkter om dagen. Hundra stycken.

 

Men hon får ju skylla sig själv, eller hur? Hon var ju för lättklädd eller full eller så dum att hon gick hem själv på natten. Hon får skylla sig själv att hon gick hem till honom, att hon kysste honom, att hon bara flörtade med honom. Det är alltid hennes fel oavsett vad som hände och detta sägs utan att ha rätt fakta. Så det är inte så konstigt att ungefär 30 100 våldtäkter inte anmäls. Det är rädslan för att bli utskämd, uthängd och ”slutshamed” av personer i din omgivning. Rädslan för att inte litas på. Jag vet det för jag har själv känt den rädslan och har inte haft modet att anmäla. Min våldtäktsman var en person som var älskad av alla och han och jag hade (har) många gemensamma vänner.

 

Vi tänker fortfarande på våldtäktsmän som en främmande man i skogen som hoppar på en kvinna. Men det är inte sant. I de flesta fall sker våldtäkter i hemmet. Av en pojkvän, en bästa vän, arbetskamrat, familjemedlem. Men vi fortsätter trycka in denna felaktiga information om att en våldtäktsman bara kan vara en främling. Och detta gör att de flesta anmälda fall inte tas på allvar; ”Han är ju en trevlig och härlig kille, inte skulle han kunna göra något sådant”. Och där har vi det stora problemet, att det är tjejerna skulden läggs på.

 

Jag skulle kunna räkna upp hur många fall som skett inom spannet av bara ett år. Bland annat där en kvinna blev våldtagen av två män och låg fastbunden i sju timmar med en snara runt halsen som gjorde det svårt att andas. Men de blev frikända av hovrätten. Varför? Kvinnan ropade inte på hjälp trots att dörren stod på glänt[4].

 

Eller då en 15-årig flicka som följt med en 36-årig man hem då hon var påverkad av alkohol och droger blev våldtagen av sagd man, som senare blev frikänd då ”det kan också vara så att hon drömde om det som hon tidigare upplevt”.[5] Flickans underliv var också dränkt med vatten och detta för att mannen skulle kunna tränga in i henne.[6]

 

Eller då en kvinna sa nej flera gånger och gjorde motstånd under våldtäkten men mannen frikändes för att hennes protester var otydliga och han trodde att det var en del av akten då han varit med om det förut med andra kvinnor.[7]

 

Så svaret på frågan om varför vi fortsätter debattera och skrika om vad som är fel i vårt samhälle är just detta: skulden faller på kvinnan och männen frikänns. Männen tycks det synd om. Männen klappas på ryggen och ”det är okej, vi tar hand om dig, det är inte ditt fel att du inte kan reglera dina lustar och att du inte kan ta att nej”. För vår våldtäktskultur påverkar även dem. Männen ses som djur med sexuella instinkter de måste agera på då det ligger i deras natur. Och kvinnor blir rädda. Och alla män är potentiella våldtäktsmän för det är vad samhället signalerar ut.

 

Det är dags för oss att kämpa emot och få ett slut på det här. Vi måste börja redan när de är små att lära pojkar att det inte är okej att slå flickor, eller dra dem i håret, eller göra någonting alls om hon säger nej. Vi kan inte ursäkta det med att ”boys will be boys”. Det finns kvar i deras hjärnor och för dem rättfärdigar det deras beteende med att det är okej att göra som du vill oavsett protester eller motstånd från den andra parten. Och det håller inte längre.

och jag skriver aldrig längre för jag har ingenting att skriva om någonsin nuförtiden. fast nu har jag hamnat i en svacka igen sen i onsdags den sextonde april och det gör ont. så jävla ont. att det ska hända igen. och de tankar jag inte haft på flera månader kommer tillbaks och förstör och gör ont och det hugger. och det är abstinensen för mina ärr börjar blekna och det är inte längre min kropp utan dem. jag säger att jag ska sluta röka och det håller i tre dagar sen spricker det löftet som exakt alla andra mina löften gör. de spricker och jag förstör. förstör för dem omkring mig och i mig och mig. jag sviker mig själv gång på gång och jag vet inte längre hur man överlever.

ibland skriker jag mitt i natten

vaknar

veknar

 

nästan

 

för ibland är det något jag saknar

hoppas

önskar

 

önskar att jag aldrig slutade

 

det är doften av blod

det är doften av vissna blommor

det är doften av glödande cigaretter

 

cigaretter som lyser upp ditt ansikte

i mörkret

 

cigaretter som släcks utav 

vinden 

 

varje bloss är 

död

död

död

 

jag saknar min längtan efter döden

när dörren emellan oss stängs och vi går iväg från varandra

då saknar jag dig

när du släpper min hand för att gå åt ett annat håll

då saknar jag dig

när vi inte är med varandra 

då saknar jag dig

 

för du vet väl hur lätt allt kan försvinna

hur lätt allt kan förstöras

 

tönt

 

när dina fingrar rör vid mig 

och jag får gåshud
då känner jag

då vet jag

att vi två

är rätt

 

men det är fortfarande läskigt och

jag säger åt dig att det är ett jävla under att vi har 

hållt i snart ett halvt år

och du skrattar

säger att äkta kärlek aldrig tar slut

även om förhållandet gör det

 

ibland gråter vi tillsammans du och jag, över något obefintligt, eller att jag sagt något dumt, eller att du har gjort något dumt, men sen kysser vi varandra och tårarna är bara glädje nu

 

du säger ofta att du saknar mig, älskar mig, så ofta att jag ibland tvivlar på om det verkligen är så, men jag kan se i dina ögon att det är ren och skär sanning, och jag glömmer all tvivel

 

jag faller för dig gång på gång, dina ögon, din överläpp med mjuka kurvor, dina läppar överhuvudtaget, dina händer, dina nyckelben, din näsa (nej den är inte alls för stor), ditt hjärta, dig

 

du är något som jag inte förtjänar, jag förtjänar inte all kärlek, all glädje, all lycka, allt som du överöser mig med, jag förtjänar inte dig, och du förtjänar inte mig, du förtjänar något så mycket bättre

 

jag hatar mig själv ibland, ofta, men du får mig att glömma och du får mig att känna mig vacker, känna mig som om jag är värd något, som om hela världen var min

 

ibland är att vara kär det värsta som finns, men oftast är det det bästa

Du är en kurs i att leva

ord ord ord ord

ordordordord

ord ord ord

ordord

ord

Du är en kurs i att leva

skriker på nätterna och skakar gungar trycker stryper (detärintestryptagrunthalsen) (detärhårdatryckföröronenförattstoppaskrikenrösterna) men du håller om håller hårt din hand in min och läppar mot min axel och när det är slut gråter jag i din famn och du säger ingenting bara stryker min kind och sen tar tårarna slut och jag älskar dig älskar dig älskar dig (harvetatattviskullehändaredanfrånbörjan)

 

din överläpp är bågformad och du säger att det är jag som skapat din vänstra smilgrop/dina händer är stora och starka och de skulle lätt kunna bära hela världen/dina ögon ditt bröst dina axlar dina nyckelben/jag kan hela dig nu

 

och det är helt annorlunda nu än det var förut jag kan inte säga om det är bättre eller sämre men jag vet att det är helt på ett annat sätt ett annat villkor som ett annat liv

 

du skrämmer mig för mitt hjärta är ditt att förstöra

spring

spring

spring

innan det är

för sent

spring

spring

spring

snön där ute
är slutet

spring

spring

spring

vår kärlek är

inte rosor

spring

spring

spring

du och jag vi
kan aldrig bli

något stort

spring

spring

spring

Varje vardag åker jag kollektivt till skolan och brukar ta en Metro för att ha någonting att göra på den eviga entimmesresan. Men det är något jag har börjat ångra att jag gör för  v a r j e  dag står det om minst ett våldtäktsfall där förövaren sluppit lös, 99% män som våldfört sig mot tjejer. Nyligen en "helt vanlig" 49-årig man som våldtagit, förnedrat och SÅLT kvinnor för att andra män skulle kunna "använda" dem. Vi har Steubenville-fallet, Maryville-våldtäkten och fallet här i Sverige där sex killar våldtog en ensam tjej. Ingen utav killarna blev åtalad. De slapp undan.

 

Det är tjejerna som får skulden, det är de som får skylla sig själva. De blir kallade horor, smuts, deras vänner blir före detta, osv osv osv. Varför? Det är vår våldtäktskultur. 

 

Exempel på komponenter: slutshaming, "hon var full/lättklädd, flörtade/pratade, TITTADE PÅ HONOM OMG hon får skylla sig själv", äsch du vet killar är såna de kan inte hålla sin kuk i styr, nä men du vet tänk på oss männen kvinnor anmäler ju faKTISKT OSKYLDIGA MÄN!!!!! OCH VI BLIR OCKSÅ VÅLDTAGNA!!!!! bla bla bla ni vet. Och, ja. Män blir våldtagna (men det är inte "lika vanligt"), en del blir oskyldigt dömda (hur många är det? Typ 2 procent) och ja det är jävligt synd att vi bara hackar ner på er och är rädda för att gå hem själva på kvällen men ni har stor påverkan på det. Det är patriarkatet och könsrollerna som är grunden till allt det här (fast det där är ju bara hittepå ju); män är djur och kan inte motstå en kvinnas kropp och det är fan jävligt coolt att ha haft sex med 10000000000 tjejer medan vi tjejer förväntas vara oskuld tills efter bröllop men helst inte för då är vi pryda men om vi har legat med fler än två då är vi slampor. Typ.

 

Och jag blir så helvets jävla sinnessjukt trött på den här skiten och patriarkatet och samhället och VÄRLDEN. Detta är anledningen till varför feminism behövs, bland annat. För att få hatet riktat mot de som GÖR det och inte de som BLIVIT UTSATTA. Vi ska inte skylla oss själva.

 

Ska jag skylla mig själv för att jag

-hade heltäckande kläder (polokrage!!!!!!!!!!!!!)

-sett fram emot att träffa en VÄN jag pratat med länge

-var helt nykter

-ser på film med honom

-blir tvånglad instängd i vägghörnet vid sängen

-får honom över mig utan att kunna röra en muskel

-sa nej hur många gånger som helst

-har sex emot min vilja 

-sedan får höra "jag kunde inte hjälpa det"

???????????????????????????????????

 

Och vi ska kunna klä oss hur vi vill, vi ska kunna få dricka hur mycket vi vill, vi ska kunna få flörta hur mycket vi vill med hur många vi vill, vi ska kunna gå hem på kvällen UTAN ATT BLI VÅLDTAGNA.

 

Fuck you, Män

Sincerely not yours, Alina

 

 

jag försöker springa iväg från allt och alla för det känns som om mitt hjärta kommer sprängas i tusen bitar vilken jävla sekund som helst och det här är nog första gången på nästan ett år det gjorde såhär ont och jag vet inte vad jag ska göra, men jag kurar ihop mig i din famn och gråter, hoppas att allt ska kännas i alla fall lite bättre men det hjälper inte men du ska ju vara allt, du ska vara mitt skydd du vet

 

jag faller igen emot min vilja och jagas av mina mardrömmar som väcker mig mitt i natten och jag orkar inte längre, jag orkar inte det här igen, jag har inte saknat det

jag vill veta vad som finns där inne, där i ditt lite stötta hjärta

där djupt innanför dina revben

 

det gör ont att ha dig nära för jag vet hur ont du kommer göra mig någon gång

 

för du bitchslapar mitt hjärta och min hjärna 

men du är här, jag är med dig och jag är så jävla kär i dig