/don't struggle like that or i will only love you more
Och jag sjunger med i de sorgligaste låtarna.
Jag skriker ut de rader som känns mest.
Låtsas att det är jag som är geniet bakom dem.
Att det är jag som fått ut mina känslor.
Men det är det ju inte.
Jag sitter bara ensam på mitt rum.
Låtsas. Hoppas.
Skriver ner de rader som skriker JAG JAG ALINA JAG.
Skriver dem på armen.
"I'm Happy" på den vänstra.
"And I lied when I said I was happy" på den högra.
I DON'T CARE IF IT HURTS
I WANT TO HAVE CONTROL
I WANT A PERFECT BODY
I WANT A PERFECT SOUL
Jag läser ingenting.
Jag skriver knappt.
Jag spelar inte heller.
Cellon ligger orörd när jag inte behöver den i skolan.
Målar läpparna blåa och leker att jag är någon annan.
En katt kanske, eller Lady Gaga.
Eller hon den snygga tjejen i parallellklassen.
Hon. Hon som har alla som sina vänner.
Medan jag står där med noll.
/so knowing that you are where you want to be and I'm not comes as no surprise
Vill bara vara snygg och smal.
HAR INTE SKURIT MIG PÅ 30 TIMMAR.
Äter för mycket, för ofta.
HEJ OCH HÅ!
"Hur är livet?" undrar de.
"Bra" svarar jag leendes.
Egentligen vill jag bara gråta hela tiden.
Skrika hela tiden.
Slåss hela tiden.
DÖ DÖ DÖ hela tiden.
Men det går väl inte? Eller?
Nej det gör det inte.
Hon är fin, jag tänker på henne ofta.
Fin, vacker, underbar.
Och så himla himla olycklig.
Men jag gillar henne. Mycket. Ändå.
Är ful oftast men känner mig snygg ibland.
Idag var jag ful, det är vanligast.
Imorgon, imorgon ska jag FÖRSÖKA se snygg ut.
Lycka till önskar jag mig själv.
/no shapes sail on the dark deep lakes
jagvetintejagvetintejagvetinte
-
Det är allt på en gång. Ingenting alls hela tiden.
-
BLODET vill inte sluta.
Inte
sluta
rinna.
-
Jag ber till gudarna, ifall de kanske under några små omständigheter existerar, att få försvinna från den hä planeten ett tag. Bara för en liten stund.
-
Får jag dö nu? Fast det vill jag ju inte.
Får jag slippa undan det här som kallas "livet"?
-
Läggas in på psyket kanske.
IVÄGIVÄGIVÄG.
-
Men nej. För det går ju inte. Nivet, skolan och det.
Får ju inte komma
............efter.
/in lust we trust
/cause if you'd die then I should die beside you
Sånthär jag gör när jag har tråkigt.
/and I lied when I said I was happy
Jag vet inte hur det känns.
Om det har någon speciell känsla.
Smärtan finns där hela tiden.
Oron finns där hela tiden.
Ångesten finns där hela tiden.
Jag vill bara vara glad.
/you've got troubles well I've got them too
Okej. Det här blir lätt cheesy om man skriver för mycket så jag struntar i det.
Vill bara säga att jag just nu är VÄLDIGT JÄVLIGT ÖVERLYCKLIG över att jag har twitter.
För det var så jag lärde känna en av jordens bästa människor.
Och det är Freja. MAH CHINESE GURRL
/some might say we will find a brighter day
Nu. Igen. Ensamheten som behagar att infinna sig de stunder jag är som mest sårbar.
Oron. Rädslan. Jag vet inte riktigt vad som är problemet med mig, varför jag känner som jag gör. Det bara är så och kanske kommer jag aldrig få reda på det heller.
Jag saknar hans händer i mina, de var alltid varma så de kunde värma mig när jag frös. Nu får jag gå runt kall istället. Frusen. Kylig.
Jag vill inte vara en sån som är beroende av något som rakblad, blod och smärta. Men det är jag ju. VAD ÄR FEL MED MIG är något jag går runt och tänker ungefär hela tiden, ibland får jag för mig att skrika det på tåget men jag lyckas behärska mig. Jag behöver ju inte gå till överdrift med allt det här.
Jag ska sluta klaga nu. Jag har ju allt jag behöver här i livet. Nästan i alla fall.
Jag har min familj, jag har vänner som jag faktiskt älskar och tycker om, jag har ett liv. Jag lever. Men ändå kan jag sakna, sakna något jag kanske aldrig haft. Och det är kärleken. Vad är det? Hur känns det? Fråga inte mig.
Nu skriver jag bara på om saker som troligtvis inte intresserar er alls eller så gör det det ändå. Inte skulle det vara intressant för mig i alla fall.
Jag ska sluta klaga. Jag ska ta mig i kragen och skaffa mig ett liv. Imorgon. Eller någon annan dag.
/the summer air was soft and warm
(minnen från i somras)
/sommaren då det var frid i själen
Vi hade en svenskläxa.
Den gick ut på att beskriva ett sommarminne inkluderande de fem sinnena.
Här är min text:
.
"Det är Storsjöyrans sista dag men människorna runtomkring mig verkar inte bry sig. Jag blundar, andas in djupt genom näsan. Det är en blandning av olika dofter. Cigarettrök, alkohol och vatten blandas med mat, människor och natur. Det är inte tyst under hela kvällen, var man än är hörs det musik från någon utav scenerna eller prat från någon i närheten.
-
Jag tittar mig omkring, människor människor människor, var jag än vänder mig. Träd och buskar syns också, tränger sig liksom fram för att kunna andas in lite av den tunna luften. Längst ut av festivalområdet ligger vattnet, Storsjön. Det är inte kallt, inte än. Sommarens sista solstrålar klarar fortfarande av att värma upp den mörka sjön. Längs med vatten är det stenbelagt, kala stenar som är kallare än vattnet under mina fingrar.
-
Trots det faktum att solen är på väg ner vid horisonten mörknar det inte runt oss. Lampor och strålkastare ger ett mjukt sken, det går fortfarande att se den du står bredvid och vem det är du möter när du går. Från tivolit längst bort hörs skrik och ljud från karuseller, ju närmre du kommer desto mer kan du känna doften av sockervadd. Om du verkligen anstränger dig kan du känna den söta sockersmaken i munnen blandat med smaken från mandlarna som bränns mittemot.
-
Att sen springa iväg till Stora Scen för att inte missa din favoritartist, knuffa dig in för att få en bra plats. Trängas med människor och känna att ni hör ihop även om ni aldrig har träffats förut. Lyssna till den musik som spelas och mjukt kommer ut genom högtalarna, sjunga med för du kan ju varenda låt. Skrika, applådera, gråta lite kanske. Känna doften av ännu fler människor och spänningen i luften är så stark att du nästan kan ta på den. Smakar lite i luften och du känner gemenskapen och kärleken. Du smakar på varje ord som sjungs och du vet att det här är hur sommaren ska vara på alla sätt och vis."
/musik ska byggas utav glädje
Tre dagar av konstant glädje.
Det är inte ofta det är så.
Men jag mådde bra, de tre dagarna.
Nu är jag dock tillbaks därnere.
Ännu djupare den här gången.
/jagförsökerjagförsökerjagförsökerjagförsöker
Jag lever. Jag andas. Jag går.
Men ändå.
Knappt.
-
Jag känner inte att jag är värd att leva.
Jag borde dö.
Tar
För
Mycket
Plats
-
Men jag vill inte dö.
Jag vill bara inte leva.
Men jag vill inte dö.
För jag har vänner.
Jag älskar.
-
Jag vill ha kärlek.
Jag vill känna kärlek.
Jag vill veta vad kärlek är.
Jag orkar
inte.
-
Låt mig bara få
försvinna.
En stund.
-
Låt mig få samla tankarna.
-
Snälla, gör mig lycklig.
/you get so used to being sad you never try to be glad
Det finns inte många saker som säger så mycket om mig som den här filmen.
Allt är jag.
