jagheteralina

Vad är en våldtäktskultur? Det skrivs om hur pojkar uppfostras in i en skev mansroll och hur våldtäktskulturen får oss att se män som djuriska och inkapabla att hantera sina lustar. Och det är så sant. Vi lär pojkar från att de föds att det är okej att slåss och dra flickor i håret, och till flickor säger vi att det betyder att pojkarna är kära i dem. Det är inte så himla konstigt att detta beteende lever kvar upp i åldrarna, kvinnorna som är undergivna männen och inte vågor säga nej. Inte vågar göra motstånd.

Jag har många gånger fått höra att det inte alls sker många riktiga våldtäkter i vårt samhälle och att de som anmäls är falska. Och så kommer tidningen Metro ut med en artikel som handlar om ett fall där en sextonårig tjej anmält en oskyldig 27 årig man för en våldtäkt[2]. Detta ledde till ett drev av tvivelaktiga personer om ”riktiga våldtäkter” verkligen sker och nu hade de något luta sig mot och referera till.

Jag säger inte att killar inte våldtas, det händer. Men det är inte det stora problemet i vårt samhälle, det är det våld som sker mot kvinnor och som sällan får en fällande dom. I 98 procent av alla våldtäkter är gärningsmännen just män[3]. BRÅs statistik visar även att 17 400 sexualbrott anmäldes förra året (2013) och av dessa rubricerades 5 900 som våldtäkt. Detta är endast de som vågar anmäla händelsen. Det uppskattas att det sker ungefär 36 000 våldtäkter varje år, det är 100 våldtäkter om dagen. Hundra stycken.

Men hon får ju skylla sig själv, eller hur? Hon var ju för lättklädd eller full eller så dum att hon gick hem själv på natten. Hon får skylla sig själv att hon gick hem till honom, att hon kysste honom, att hon bara flörtade med honom. Det är alltid hennes fel oavsett vad som hände och detta sägs utan att ha rätt fakta. Så det är inte så konstigt att ungefär 30 100 våldtäkter inte anmäls. Det är rädslan för att bli utskämd, uthängd och ”slutshamed” av personer i din omgivning. Rädslan för att inte litas på. Jag vet det för jag har själv känt den rädslan och har inte haft modet att anmäla. Min våldtäktsman var en person som var älskad av alla och han och jag hade (har) många gemensamma vänner.

Vi tänker fortfarande på våldtäktsmän som en främmande man i skogen som hoppar på en kvinna. Men det är inte sant. I de flesta fall sker våldtäkter i hemmet. Av en pojkvän, en bästa vän, arbetskamrat, familjemedlem. Men vi fortsätter trycka in denna felaktiga information om att en våldtäktsman bara kan vara en främling. Och detta gör att de flesta anmälda fall inte tas på allvar; ”Han är ju en trevlig och härlig kille, inte skulle han kunna göra något sådant”. Och där har vi det stora problemet, att det är tjejerna skulden läggs på.

Jag skulle kunna räkna upp hur många fall som skett inom spannet av bara ett år. Bland annat där en kvinna blev våldtagen av två män och låg fastbunden i sju timmar med en snara runt halsen som gjorde det svårt att andas. Men de blev frikända av hovrätten. Varför? Kvinnan ropade inte på hjälp trots att dörren stod på glänt[4].

Eller då en 15-årig flicka som följt med en 36-årig man hem då hon var påverkad av alkohol och droger blev våldtagen av sagd man, som senare blev frikänd då ”det kan också vara så att hon drömde om det som hon tidigare upplevt”.[5] Flickans underliv var också dränkt med vatten och detta för att mannen skulle kunna tränga in i henne.[6]

Eller då en kvinna sa nej flera gånger och gjorde motstånd under våldtäkten men mannen frikändes för att hennes protester var otydliga och han trodde att det var en del av akten då han varit med om det förut med andra kvinnor.[7]

Så svaret på frågan om varför vi fortsätter debattera och skrika om vad som är fel i vårt samhälle är just detta: skulden faller på kvinnan och männen frikänns. Männen tycks det synd om. Männen klappas på ryggen och ”det är okej, vi tar hand om dig, det är inte ditt fel att du inte kan reglera dina lustar och att du inte kan ta att nej”. För vår våldtäktskultur påverkar även dem. Männen ses som djur med sexuella instinkter de måste agera på då det ligger i deras natur. Och kvinnor blir rädda. Och alla män är potentiella våldtäktsmän för det är vad samhället signalerar ut.

Det är dags för oss att kämpa emot och få ett slut på det här. Vi måste börja redan när de är små att lära pojkar att det inte är okej att slå flickor, eller dra dem i håret, eller göra någonting alls om hon säger nej. Vi kan inte ursäkta det med att ”boys will be boys”. Det finns kvar i deras hjärnor och för dem rättfärdigar det deras beteende med att det är okej att göra som du vill oavsett protester eller motstånd från den andra parten. Och det håller inte längre.