/I still feel you and the taste of cigarettes what could I ever run to just tell me it's tearing you apart just tell me you cannot sleep
cigaretter luktar som du öl luktar som du kvällskylan luktar som du
det är du du du du du du du hela tiden
och inte trodde jag att någon människa kunde påverka mig såhär mycket
"jag ska aldrig mer bli kär jag lovar" det var mitt nyårslöfte
det sprack efter en månad
1 2 3 4 5 nätter i rad i samma säng nära ihoptrasslade
svett och värme men ingen bryr sig det är vi två nu
"men jag kommer krossa ditt hjärta jag kommer förstöra dig"
"inte om jag hinner först"
"vi är det bästa och det värsta som har hänt varandra"
"jag vet men vi destruktiva har ju en ovana att dra sig till varandra"
"du får dra dig ur det här innan det är för sent"
"det vill jag inte"
"jag älskar dig"
sen är det en pannpuss och så ligger vi där i tystnaden
/satellites gone way up to mars soon it will be filled with parking
det är du och jag och ingen annan i hela jävla världen
du säger det och det känns som det. då där vi två.
försöker glömma allt runt omkring.
det skadar oss bara. men jag skyddar dig.
här, kom närmre. jag ska ta hand om dig.
vi kanske bara ska vara vänner, för bådas skull
det rasar samman alltihop.
svart nej sluta. du skulle rädda mig.
du är dumdumdumdumdumdumdumdum.
slag på bröstet och
sen händer runt handleder.
det var inte på riktigt, det var inte på riktigt.
men säg aldrig så igen för du skulle ta hand om mig.
du lovade.
jag älskar dig
/
hjghjml,cbgcxbvmnb fggh b k,ghfvdxsxcxcfbg jn mnlm,bj uhipäjlidga
(jag skrev det där med mitt huvud för det är ungefär så det känns just nu)
/and so it is/the shorter story/no love no glory/no hero in her skies
Det är
skulderblad
och
höftben
och
ryggrad
och
nyckelben
och
knäskålar
och
handleder
och
läppar
och
hudmothud
och
händer som
håller hårt om
varandra
/ibland får man vänta en kort stund och ibland får man vänta en lång stund
/och över anletet stundom föll det en glimt av klarare ljus än förr/men ännu svagt som en månestrimma från livets natt genom dödens dörr
Jag gråter och gömmer mig för världen.
Allt kommer tillbaks. Igen.
Hela tiden.
Flashbacks och ångesten och
sånt som jag inte. borde. göra.
Men jag borde vara glad
borde må bra
borde inte gråta
borde uppskatta livet.
För jag har världens finaste vänner.
För jag har världens finaste pojkvän.
(Pojkvän. Det smakar fortfarande
konstigt på tungan. Konstigt men bra.)
För jag har allt det där som så många
inte har. Alls.
Ändå känns allt värdelöst.
/and this is my first I'm happysong
Och jag är lycklig nu. För första gången på så himla himla länge. Det låter så klyschigt men det känns som att jag studsar runt på rosa moln. Typ. Jag mår fortfarande dåligt och det kommer aldrig någonsin bli bra för det är en kronisk sjukdom jag är fast med, och det är så jävla jobbigt när ångesten hälsar på (eller håller sig fast hårt hårt utan att släppa taget). Men det är lättare att hantera nu när jag har ännu en person vid min sida. En person som jag är så otroligt jättekär i och som är kär i mig.
/////
/if no-one moves then nobody's gonna get hurt
"Kuggfråga: CD, vinyl eller kassett?"
"Men jag gillar ju alla."
"Det är inget giltigt svar."
"Okej. Kassett."
"Helvete."
"Vad?"
"Lätta eller svåra svaret?"
"Svåra."
"Jag blir bara mer och mer kär i dig."
Fan.
