jagheteralina

idag körde jag runt med bilen i en timme för att jag inte kunde förmå mig att åka till mitt ursprunliga mål eller hem igen. jag körde runt med bilen i en timme helt ensam. det var jag och mina tankar och öronbedövande musik och tårar. för idag blev jag dumpad i dumpningen, dubbeldumpad. det är när personen du senast var tillsammans med vill bryta kontakten igen, det uppfann jag nu. och jag ser ändå mig själv som en stark person men jag har aldrig varit så svag som jag är nu. du säger lova att ta hand om dig och det enda jag kan svara är jag lovar att jag ska försöka. just nu kan jag inte lova så mycket mer än ett försöka. jag trodde att jag gick sönder förra gången men märker nu att jag ändå lämnades rätt impakt. inte längre dock för nu ligger jag här i miljontals bitar.

 

jag är så arg på dig. så arg och så så ledsen. för du lovar och bryter och ljuger och dyker upp från ingenstans och kvar blir lilla tafatta jag som inte riktigt fattar vad som slagit omkull mig. det är ju inget absolut avslut men i alla fall ett hejdå på ett tag och jag vill inte tänka på dig med någon annan.