jagheteralina

Och jag tänker tillbaka på vår sista natt tillsammans, det var hos dig i din nya lägenhet som för mig luktade främmande men samtidigt du. Och jag tänker på bråket vi hade natten innan och hur meningslöst det var. För jag minns inte längre varför jag skrek på dig, full påväg hem i natten. Och jag tänker att jag skulle vilja göra om allt det där och bara släppa det och att säga till dig att jag älskar dig jag älskar dig så otroligt mycket. Och jag tänker att om vi inte hade skrikit på varandra på fyllan så skulle du och jag fortfarande varit vi.

 

Och jag tänker på dina nyckelben och dina händer. Och jag tänker på dina läppar som rört vid mina för en sista gång. Och jag tänker på hur du brukade säga mitt namn och all den värme som det rymde. Och jag tänker att din hand i min är det bästa som har hänt mig. Och jag tänker att nu går jag sönder.

Jag har skrikit bort min röst och jag har nästan spytt upp alla mina organ. Och det har aldrig i hela mitt liv någoonsin gjort såhär ont i mitt hjärtat. Det känns som om det har brutits sönder i tusen bitar och det finns ingen chans att sätta ihop det igen, att det är trasigt för alltid. För jag tänkte att

 

Men så blev det ju inte. Det var han och jag i ett år och två månader och sen var det slut. Och jag tänker på vad du sa; att hjärtat säger att nej stanna kvar medan vettat säger att jo, det här är det bästa beslutet. Och jag tänker att ja, det här är det bästa beslutet. Men jag anade inte en sekund att det skulle göra såhär ont.

 

Så jag skriker tills min röst försvinner och jag gråter tills jag torkar ut och jag spyr tills det inte finns en enda droppe galla kvar i magen. För jag vill inte vara jag utan dig men jag vet att jag måste. Så jag ska resa mig stark och klara mig själv men den dagen är inte idag och inte än på några månader.

Det var så länge sen jag skrev nu och egentligen har jag väl inget att skriva. Jag är bara så osäker på allt, på livet, på mig. Hur jag ska fortsätta leva mitt liv, med eller utan. Det är så många svängar hit och dit och jag får inget riktigt svar på något. Jag önskar att någon kunde säga åt mig exakt vad jag ska göra så jag slapp ta egna beslut gällande allt, gällande sådant som påverkar mitt liv i stor grad.

 

Skolan är stressig och jag ligger efter i varenda ämne men jag orkar inte ta tag i de läxor och uppsatser som skulle varit inne för en månad sen. Och på torsdag kommer han och jag fick ett heads upp igår, fyra dagar innan. Men jag ska jobba på Stockholms Filmfestival och det är väl det enda i livet jag är nöjd med just nu.