/and will I always feel this way so empty so estranged

Dricker svart kaffe, grönt te, citronvatten och röker cigaretter.

/unbeing dead isn't being alive

Tills döden skiljer oss åt
Tills askan efter våra kroppar
Sprids för vind eller våg

/åh jag tänker på dig när jag tänker på döden

Jag skriver ut mina tankar och jag skriver ut mina känslor och jag blottar min själ och det gör mig rädd. För ni vet nästan allt om mig. Jag har funderat på att låsa bloggen och jag har gjort det men det tar bara sekunder tills jag låser upp den igen. Jag vet inte varför men trots att det verkligen är....allt så är det så skönt att berätta. Att få släppa några bitar från den där stenen i magen. Jag vet inte, men den får väl vara kvar här ett tag till.

/

Nu är det ett halvår sedan. "Tiden läker alla sår" men mina blöder fortfarande.


/before somebody sees me oh please don't be gone

Jag tror att jag har blivit kär och jag vet inte hur jag ska ställa mig inför detta för jag lovade ju mig själv att inte bli kär igen och känn inte känslor för någon du kan förlora och slutaslutasluta. Men fjärilarna i magen säger att det är okej.

/könsliv

Läs och följ och kommentera och lyssna
 

/I hope that you can hear/hear me singing through these tears/

Trots att:
Jag får pannpussar innan jag somnar.
Jag får kindpussar när jag vaknar.
Jag blir skedad tre nätter i rad.
Jag har de finaste vännerna någon kan önska.
Jag får gråta och skratta och skrika och slå.
Jag blir kramad när det behövs.
Jag har de som ser och hör utan att ord yttras.
Trots allt det,
så är livet helt åt helvete.

/

Behåller leendet. Ja, jag är faktiskt glad idag.
Men inuti slits själen och hjärtat i tusen bitar.
 

/I WANT TO SEE THE BEAUTY IN ME but it is not there it is nowhere


/'cause I'll be laughing at all your silly little jokes and we'll be laughing about how we used to smoke all those stupid little cigarettes and drink stupid wine 'cause it's what we needed to have a good time

Jag är fortfarande trasig och de destruktiva vanorna sitter i. Men jag överlever. Och igår var första gången sedan våldtäkten som jag klarade av närhet utan ångest eller panikattacker, så det går väl framåt. Det är ett jävla helvete men kanske, kanske ser jag ljuset nu. Någonstans långt bort. För jag vill inte dö, egentligen. Jag vill klara det här och komma ur all skit. Börja leva. Det kommer komma dippar, det vet jag för det är vad min sjukdom går ut på. Men jag har min familj och världens mest underbara vänner som jag älskar så mycket. Och jag vill inte lämna dem. Så jag ska kämpa för deras skull. Men mest ska jag kämpa för mig, för jag vill vara kvar hur värdelös världen än må vara.

/Don't waste your love on somebody, who doesn't value it


/du äger mitt hjärta och jag vill inte ha tillbaka det

Saknar Brooklyn
Nu vill jag mest

/Hit me. I'm serious, I can't feel anything, hit me! Again, do it harder! I can't feel anything, this is so awesome!

Well, I looked my demons in the eyes,
laid bare my chest, said
"Do your best, destroy me. You see,
I've been to hell and back so many times,
 I must admit you kind of bore me."
 
skriker gråter blöder
slår huvudet i väggen
lägger all energi på att
försöka överleva

/95 dagar blir till 0 dagar

är en ångest klump och skrikgråter och allt rasade samman på några sekunder 
torkar bort tårarna med tröjärmen fläckar men jag bryr mig inte
gråter du? nej då nej nej jag är bara förkyld och jag torkade bort sminket
hjärtart brister och jag faller tillbaks i destruktiva vanor

RSS 2.0