jagheteralina

Idag åker jag till Lovas landställe och stannar till lördag.
Redan på måndag åker jag till Prag och stannar i en vecka.
Det är dags för mig att få komma bort från Stockholm.
Få slippa alla människor och istället få umgås med de jag älskar.
Under helgen är det en viss låt som kommer gå på repeat.
Det är en klassiker men vacker är den och jag har bara bra minnen till den.
Den ger verkliga sommarkänslor så ni borde också lyssna.
Ted Gärdestad – Himlen Är Oskyldigt Blå

Nu känns det verkligen att det är sommarlov.
Jag är ute i värmen och blir brun. I förrgår tog jag årets första dopp.
Imorgon åker jag till en väns landställe och på måndag bär det av till Prag.
Jag mår bättre men fortfarande inte bra.
Jag tänker fortfarande för mycket på sådant jag inte borde tänka på.
Lyssnar på låtar som gör mig påmind om det som har varit.
Men när "Himlen är oskyldigt blå" börjar spelas mår jag bara bäst.
När jag hör om P&L blir jag sur för att jag inte är där fast det byts
snart till längtan inför Yran.
Sommaren är bra men den kunde varit bättre.
Jag är glad, sur, ledsen om vartannat. Men mest glad.

Midsommarafton firades med familj och vänner.
Mysigt var det och jag var glad men trött.



Lördagen spenderades på Gröna Lund med samma människor.
Även då var jag glad, tror att det är stämningen där som gör det.

Idag har varit en bra dag. Jag sov länge och har inte gjort så mycket.
Fotograferade Mimmi och Cissa. Är inte världsnöjd med bilderna dock.
Men dessa blev väldigt bra, enligt mig. Fina är de, mina småflickor.

Imorgon är det midsommarafton och det firas med familj och vänner.
Det är ju så att traditioner är traditioner så förutom familj (mamma,
pappa, syster) firar vi med en annan familj som jag känt hela livet.
Det brukar vara mysigt, faktiskt. Jag gillar det och under kvällen
brukar jag få komma iväg från alla mina problem.
En sak i år är nytt dock. Sonen i den

Så jag var på BUP idag. För första gången.
Anledningen till att jag går dit är för att jag är deprimerad.
Fråga mig inte varför, för det vet jag faktiskt inte själv.
Det jag vet är att jag mår dåligt.
Jag ska ta blodprov för att se om jag har järn- eller Dvitaminbrist.
Detta kan vara en anledning till depression.
Jag ska även utredas för Borderline.
Detta var faktiskt lite på eget initiativ då många påpekat att jag kan ha det.
Jag läste igenom det på wikipedia och kände igen mig i allt.

Jag har hört mycket om BUP, de flesta säger att det är hemskt.
Jag gillade det faktiskt.
Detta för att jag efter ett besök har fått mer hjälp än vad jag fått
efter tre år hos ett flertal olika psykologer.
Så jag hoppas att jag kanske kan bli frisk nu. Kanske.

Till en bra sak. Om mindre än två veckor åker jag till Prag.
Detta med min underbara barndomsbästis Maja och hennes familj.
Jag längtar. SÅ HIMLA MYCKET.
Det ska bli underbart. Få komma iväg från Sverige ett tag och bara leva.

Det började spöregna ute. Det åskade och blixtrade.
Så då passade jag på att gå ut.
Jag älskar verkligen regn, det är underbart.

Lyssnar på musik och gråter ikapp med regnet.
Det är ungefär det mina dagar går ut på just nu.
Planerna på en bra sommar verkar ha raserat.
Nu väntar skit, bara skit.

Har fått tid hos BUP nu på onsdag, det känns väl sådär.
Men om de kan reda ut vad som är fel med mig vore det väl bra.
En liten del av mig önskar att jag har någon sorts diagnos.
OCD, borderline eller manodepressivitet kanske.
När jag läser symptomen för borderline känner jag igen mig.
I ungefär allt som står. Så vi får se, det kanske är det jag lider av.
Om man kan säga så. Jag vet inte.

Jag vill ha något vettigt att berätta, att skriva om. Det har jag tyvärr inte.
Att skriva brukade gå så lätt för mig, nu är det som om något sitter fast.
Det går inte längre. Fantasin är helt borta och hjärnan är helt tom.
Det enda jag egentligen vill göra just nu är att lägga mig ner och bara sova.
Sova bort alla dagar, timmar, minuter. Vara i min egen drömvärld, för mig själv.

Har ungefär precis kommit hem från en tv-inspelning med herr Winnerbäck.
Och nu sitter jag själv och efterpeppar. Låtarna är på repeat.
Gråter lite till Om du lämnade mig nu, som alltid.
Jag är samtidigt väldigt stolt över mig själv. Lovet har varat i tre dagar
och redan har jag hunnit träffa fyra personer jag asldrig träffat förr.
Ni ska veta att jag brukar ha väldigt svårt med nya personer då jag aldrig
vet vad jag ska säga. Men gått bra, det har det gjort.

Annars. Annars gör jag väl det jag alltid brukar gör nuförtiden.
Jag tänker för mycket på personer jag inte borde tänka på. Alls.
Jag gör sånt jag inte borde göra och struntar i det som borde göras.
Jag mår dåligt och jag mår bra om vartannat. Men glad är jag nog aldrig.
Jag äter för mycket och får ångest över det, sen får jag ångest över ångesten.
Jag sover för lite och är vaken för länge.
Jag umgås men helst vill jag bara vara ensam.
Jag hoppas på bra tider och önskar att få känna på att vara lycklig.
Jag vill hitta kärleken men någon att mysa med går lika bra.
Jag längtar tillbaka till sommaren och vintern då allt var bra.
Jag saknar. Mycket och massor.
Jag önskar saker ogjorda och önskar jag hade gjort det jag inte vågade då.
Jag längtar efter bättre tider.

Sov bort halva dagen för att sedan behöva stressa iväg.
Hängde vid Långsjön och mös i den kyliga sommarnatten.
Grillade och fick sällskap av ett flertal fåglar.
Dessa fina gamla klasskompisar går inte att beskriva med ord.

Så har vi slutat grundskolan. Inte längre något skoltvång för oss.
Det jag känner just nu är väl någon sorts melankolisk lycka.
Jag ska äntligen få börja om med nya människor på en ny skola.
Från mina fyra år på Södertörns Friskola har jag väldigt blandade minnen.
Många dåliga, ännu fler bra. Ändå har det blivit ett stort hål i hjärtat.
Något saknas, något som funnits så länge men nu har försvunnit.
Jag måste erkänna att jag kommer sakna min klass. Väldigt mycket.
Det har varit bråk och tjafs, bästa vänner som blivit främlingar,
brustna hjärtan och många ärr.
Men de har ändå varit min familj och jag har kunnat vara JAG med dem.
Vi har haft en sådan otrolig sammanhållning som inte många får känna på.
Det sista jag kan säga är Hejdå Gf. Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.



Sedan bar det av till Vitabergsparken med tre snygga flickor.
Vi åt och pratade och rökte vattenpipa och hade det jättemysigt.
Tak hade vi över oss och tur var väl det, då det plötsligt började regna.
Men inte gjorde det oss något utan vi satt lugnt kvar.



På kvällen hängde vi i Tullinge med energidricka och godis.
Gick till Summerbreak men åkte därifrån efter fem minuter
Vi utövade yoga på gatan och blev fascinerade av björnhundar med blåa tungor.
En underbar avslutningsdag så att säga.

Sista skoldagen innan avslutningen och jag har ännu inte fattat det.
Jag sprang runt med trasiga strumpbyxor, trasiga shorts och trasig tröja.
I skolan fick vi daimtårta, päronfestis och kondomer av lärarna.
Efteråt var jag i stan med fina människor och bara njöt av sommarvärmen.
Jag har levt på endast onyttiga saker idag men jag tyckte jag kunde unna mig det.
Vid fem skyndade jag mig vidare för att spendera tre timmar med ännu fler fina personer.
Min mysiga söta helt underbara Egalia-släkt.
På tåget hem samsades Håkan och Kent om min uppmärksamhet medan jag själv satt och log.
Om sommaren fortsätter såhär kanske jag faktiskt kan bli lycklig.

Nu är det nog sommar på riktigt. Sommarlovet är annalkandes.
Och idag åt vi middag utomhus för första gången och nya grillen hade premiär.
Efter fläskfilé, pasta och Cola är magen rätt nöjd samt redo för film.

Mitt rum är rätt stökigt just nu. Men det finns anledningar till det.
Jag väntar in nya möbler och till dess känner jag inte att städning är nödvändigt.
Så det är väl ännu en nystart, nytt rum, nya möbler.

Så det är dags för en nystart. Igen.
Givetvis en ny bloggstart, tror det här är min femte blogg.
Men först och främst en nystart för mitt liv.
Sommarlovet kommer på tisdag och då är jag äntligen fri.
Grundskolan är klar och skoltvånget tynger inte längre.
Jag ska börja på gymnasiet. Med nytt folk och förhoppningsvis; nya vänner.
Det behövs tror jag. VET jag.
Nu i sommar ska jag ta tag i allt och FÖRSÖKA bli lycklig.
Fast jag vet ju inte hur det är att vara lycklig men det känns väl.
När man väl har kommit dit. Tror jag.