/selfportrait

 
Mår mest dåligt just nu. Med nya mediciner och nya behandlingar.
Men har köpt en ny kamera och imorgon åker jag till Västerås.
Det är bra.

///////////////

Bipolär
Ätsörd
Borderline
Deprimerad
Social fobi
Insomnia
Ångest
Panikattacker
Självskada
Paranoia
Tvångstankar
Tvångshandlingar
Posttraumatisk stress
 
Men
jag är inte mina sjukdomar 
  jag är inte mina sjukdomar
   jag
är
   inte
mina
   sjukdomar
 
 

/change your heart look around you change your heart it will astound you I need your lovin' like the sunshine

Jag kan inte vara ätstörd.
Jag älskar ju mat och jag älskar att äta. 
Det ger mig ingen ångest. Inte alls. 
Sen hamnar jag ju där.
Med de småträningspassen i hemmet.
(Bara 100 kalorier till du är snart uppe i tusen två tusen)
En diet på kaffe och cigaretter.
(Mina händer skakar men jag fryser bara jag lovar)
Borförklaringar och lögner och undvikanden.
(Ja jag åt i skolan, nej jag äter ute, jag måste hem och äta)
På tre dagar äter jag ingenting och jag får bara i mig vätska.
(Men det betyder ingenting, det är ingen fara)
Andra dagar där jag stoppar i mig allt jag får tag på.
(Ser ni jag äter ju jag äter ju jättemycket)
Händerna hårt om porslinsstolen.
(Jag spyr jag spyr jag spyr)
Kommentarer om att jag blivit smalare och benigare.
(Men varför ljuger ni DET HAR JAG JU INTE)
Och jag har ju fått en diagnos.
(EDNOS, eating disorder not otherwise specified)
Men jag kan inte vara ätstörd.

/whatever we wear, wherever we go, yes means yes, and no means no

Våldtäkt. Vad är det första du tänker på när du hör det ordet? Överfall i en mörk skog sent på natten, höga skrik och slag. En total främling som har sex med en person som kämpar emot men det slutar inte ändå. Det är nog den första tanken för de flesta, det var det för mig med. Tills det hände mig. Jag hade inte tänkt skriva om det och ingen vet hur det egentligen står till, för det är "inte något man ska prata om". Men det är just det vi måste, vi måste börja prata om det för att kunna få slut på det. Så nu skriver jag om det.
 
Om två dagar är det precis fyra månader sedan det hände men det var inte förrän igår jag vågade erkänna det, säga det högt. Jag blev våldtagen. Jag hade sex emot min vilja. Men jag insåg det ju inte då och jag kunde inte förstå varför ångesten höjdes det tiodubbla efteråt, varför jag stod i duschen i två timmar och skrubbade skrubbade skrubbade, varför självskadandet eskalerade och varför jag slutade äta på två veckor. DET VAR JU BARA SEX. Jag hade inte sagt nej, jag kämpade inte emot, jag hjälpte ju för fan till med att få av byxorna! 
 
Men jag ville inte. Jag ville verkligen verkligen inte. Så jag stängde av hela kroppen, kopplade bort allt och låtsades att jag var någon annanstans. Det var apati och jag viftade bort smärtan, till slut kändes det inte längre. Min kropp var där, naken i sängen, under hans kropp, utan något skydd som helst. Men jag var inte där, jag stod bredvid och tittade på. Såg, och kände, hur något slocknade inuti mig. Men jag förstod det ju inte då.
 
Efteråt åkte jag hem. Direkt. Tvingade mig själv att spy vid tågperrongen i Älvsjö och tryckte naglarna hårt hårt i armarna. Och jag grät. Dagen efter åkte jag till ungdomsmottagningen för att hämta ut ett dagen efter-piller men var orolig i flera veckor att jag ändå hade blivit gravid, MENSEN ÄR TRE VECKOR SEN. Men jag pratade aldrig om det med någon. Sa ingenting. Jag höll det inom mig. För jag skämdes, för det var ju ingen våldtäkt, jag sa aldrig nej och jag förtjänade det. Och han hade ju varit min vän, jag hade litat på honom.
 
Men ingen förtjänar det. Ingen människa förtjänar att bli våldtagen, hur ond du än må vara. Och en våldtäktsman är inte bara läskiga män som övefaller dig i skogen en sen kväll. Det kan vara vem som helst runtom dig, till och med en person du trodde att du visste vem det var och som du litade på, som du tyckte om. Han är en våldtäktsman och kommer alltid att vara en våldtäktsman.
 
Så vi måste börja prata om det och sluta varna för mörker och för hur man klär sig och istället börja säga till att det inte är okej att våldta. Lyssna och prata och FRÅGA personen du vill ha sex med om även denne vill det. Får du ett nej som svar så är det ett nej. Tystnad är nej. Att väja undan är nej. Allt utom ett JA är ett nej.
 
Nu ska jag börja prata om det, reda ut det och börja med en traumabehandling. Och kanske vågar jag anmäla honom någon dag. Jag vet att jag borde men det gör mig rädd. Men kanske vågar jag en dag.
 
Whatever we wear, wherever we go, yes means yes, and no means no

/and of your last breath you are the only witness

1 nov 2012 23:22
-Älskar digggggg
-Älskar dig meeed

(två veckor senare)
 
15 nov 2012 21:47
-Förlåt.
 
Du svarar inte
Du är borta nu
Aldrig mer
  nära nätter
  nattcigaretter
  hålla hand
  hårda kramar
  mitt huvud på din axel
  ditt huvud på mina nyckelben
 

/vi gråter ikapp du och jag

Men nu går jag  s ö n d e r

/I heard of a girl/and on a cloudy November night/I heard of a girl/she closed her door and took her life/I heard of a girl/

De frågar hur jag mår, de frågar alltid hur jag mår.
Men får de höra det rätta svaret blir de tysta.
Så jag ljuger för dem gång på gång.
Jag mår bra, alldeles utmärkt.
Fast jag är trött, är nog påväg att bli sjuk igen.
Men annar mår jag bra, alldeles utmärkt.
Fast det finns de där som verkligen vill höra svaret.
Det sanna svaret.
-Alina, du måste sluta.
-Jag försöker, det var 43 dagar sen sist nu.
Och jag kämpar ju för det här varje dag.
Varje helvetes jävla minut.
För nu orkar jag inte vara svag längre.

/

Hur mår du nu?
Bättre.
Är det säkert?
Nej.

/men det blir nog en till kaffe och en cigarett

Jag är tillbaks där igen nu
på botten
längst ner
Och jag ORKAR VERKLIGEN INTE
Så hejdå
Vi kanske ses
kanske inte

/two ravens in the old oak tree and one for you and one for me and bluebells in the late december I see signs now all the time

Jag förstår inte hur man kan älska någon så mycket att hjärtat är på bristningsgränsen hela tiden. Och det känns som om huden spricker och jag tynar bort utan henne.

RSS 2.0