jagheteralina

/don't struggle like that or i will only love you more

Och jag sjunger med i de sorgligaste låtarna.

Jag skriker ut de rader som känns mest.

Låtsas att det är jag som är geniet bakom dem.

Att det är jag som fått ut mina känslor.

Men det är det ju inte.

Jag sitter bara ensam på mitt rum.

Låtsas. Hoppas.

Skriver ner de rader som skriker JAG JAG ALINA JAG.

Skriver dem på armen.

"I'm Happy" på den vänstra.

"And I lied when I said I was happy" på den högra.

I DON'T CARE IF IT HURTS

I WANT TO HAVE CONTROL

I WANT A PERFECT BODY

I WANT A PERFECT SOUL

Jag läser ingenting.

Jag skriver knappt.

Jag spelar inte heller.

Cellon ligger orörd när jag inte behöver den i skolan.

Målar läpparna blåa och leker att jag är någon annan.

En katt kanske, eller Lady Gaga.

Eller hon den snygga tjejen i parallellklassen.

Hon. Hon som har alla som sina vänner.

Medan jag står där med noll.

jag finns här. alltid.