/sommaren då det var frid i själen
Vi hade en svenskläxa.
Den gick ut på att beskriva ett sommarminne inkluderande de fem sinnena.
Här är min text:
.
"Det är Storsjöyrans sista dag men människorna runtomkring mig verkar inte bry sig. Jag blundar, andas in djupt genom näsan. Det är en blandning av olika dofter. Cigarettrök, alkohol och vatten blandas med mat, människor och natur. Det är inte tyst under hela kvällen, var man än är hörs det musik från någon utav scenerna eller prat från någon i närheten.
-
Jag tittar mig omkring, människor människor människor, var jag än vänder mig. Träd och buskar syns också, tränger sig liksom fram för att kunna andas in lite av den tunna luften. Längst ut av festivalområdet ligger vattnet, Storsjön. Det är inte kallt, inte än. Sommarens sista solstrålar klarar fortfarande av att värma upp den mörka sjön. Längs med vatten är det stenbelagt, kala stenar som är kallare än vattnet under mina fingrar.
-
Trots det faktum att solen är på väg ner vid horisonten mörknar det inte runt oss. Lampor och strålkastare ger ett mjukt sken, det går fortfarande att se den du står bredvid och vem det är du möter när du går. Från tivolit längst bort hörs skrik och ljud från karuseller, ju närmre du kommer desto mer kan du känna doften av sockervadd. Om du verkligen anstränger dig kan du känna den söta sockersmaken i munnen blandat med smaken från mandlarna som bränns mittemot.
-
Att sen springa iväg till Stora Scen för att inte missa din favoritartist, knuffa dig in för att få en bra plats. Trängas med människor och känna att ni hör ihop även om ni aldrig har träffats förut. Lyssna till den musik som spelas och mjukt kommer ut genom högtalarna, sjunga med för du kan ju varenda låt. Skrika, applådera, gråta lite kanske. Känna doften av ännu fler människor och spänningen i luften är så stark att du nästan kan ta på den. Smakar lite i luften och du känner gemenskapen och kärleken. Du smakar på varje ord som sjungs och du vet att det här är hur sommaren ska vara på alla sätt och vis."
Kommentarer
Postat av: Saga
Du skriver så oerhört vackert.
Trackback
