jagheteralina

Så har vi slutat grundskolan. Inte längre något skoltvång för oss.
Det jag känner just nu är väl någon sorts melankolisk lycka.
Jag ska äntligen få börja om med nya människor på en ny skola.
Från mina fyra år på Södertörns Friskola har jag väldigt blandade minnen.
Många dåliga, ännu fler bra. Ändå har det blivit ett stort hål i hjärtat.
Något saknas, något som funnits så länge men nu har försvunnit.
Jag måste erkänna att jag kommer sakna min klass. Väldigt mycket.
Det har varit bråk och tjafs, bästa vänner som blivit främlingar,
brustna hjärtan och många ärr.
Men de har ändå varit min familj och jag har kunnat vara JAG med dem.
Vi har haft en sådan otrolig sammanhållning som inte många får känna på.
Det sista jag kan säga är Hejdå Gf. Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.



Sedan bar det av till Vitabergsparken med tre snygga flickor.
Vi åt och pratade och rökte vattenpipa och hade det jättemysigt.
Tak hade vi över oss och tur var väl det, då det plötsligt började regna.
Men inte gjorde det oss något utan vi satt lugnt kvar.



På kvällen hängde vi i Tullinge med energidricka och godis.
Gick till Summerbreak men åkte därifrån efter fem minuter
Vi utövade yoga på gatan och blev fascinerade av björnhundar med blåa tungor.
En underbar avslutningsdag så att säga.