/och över anletet stundom föll det en glimt av klarare ljus än förr/men ännu svagt som en månestrimma från livets natt genom dödens dörr
Jag gråter och gömmer mig för världen.
Allt kommer tillbaks. Igen.
Hela tiden.
Flashbacks och ångesten och
sånt som jag inte. borde. göra.
Men jag borde vara glad
borde må bra
borde inte gråta
borde uppskatta livet.
För jag har världens finaste vänner.
För jag har världens finaste pojkvän.
(Pojkvän. Det smakar fortfarande
konstigt på tungan. Konstigt men bra.)
För jag har allt det där som så många
inte har. Alls.
Ändå känns allt värdelöst.
Kommentarer
Trackback
