jagheteralina

Vill väl mest bara att allt ska ta slut eller att min energi ska dyka upp igen. Mina vänner gör upp planer men jag står vid sidan om och tittar på för jag orkar verkligen inte engagera mig i någonting, helst vill jag ligga i min säng hela dagarna och bara röra mig ifall jag måste. Så allt mindre vill jag sitta på ett tåg bort från Stockholm till en stad jag inte känner. Samtidigt är allt jag vill att komma bort härifrån och få uppleva något nytt.

 

Det är samma sak, dag in och dag ut, och mitt liv är så jävla tråkigt. Låt det hända något, vad som helst. Bara snälla rör till skiten så  jag inte längre kan sätta mig i ett hörn och hoppas på det bästa.

 

Jag försöker verkligen att ta tag i livet och VARA men det går liksom inte just nu. Jag känner mig så ful och äcklig och så hemskt fruktansvärd och otillräcklig. Det är som om någonting annat har slagit bo inuti mig och tar över cell för cell. För just nu tycket jag inte om en millimeter av mig själv. Jag fattar inte riktigt när det hände men det har väl kommit gradvis som allting annat och snart kommer den sista droppen som får bägaren att rinna över. Men jag vill inte rinna över, inte ännu en gång. Det räcker med sånt nu.