jagheteralina

Tänker för mycket och känner alldeles för mycket och nu även pratar jag för mycket, munnen går i ett och det skrämmer mig. För jag är ON TOP OF THE WORLD just nu men det var jag inte för en vecka sen och jag vet inte om jag någonsin kommer lära mig att leva med det här, att det är såhär jag är.

 

Försöker göra några vettiga välskrivna inlägg men ingenting händer just nu förutom att alla glider ifrån och att jag inte gör någonting för att stoppa det. Men det är väl så det är. Kärlek och vänskap dör ut efter ett tag, kanske kommer det tillbaka. Kanske är det borta för alltid.

 

Längtar mest efter någon att sitta på mitt golv med, lyssna på musik och dricka te. Hålla handen. Dela värme. Vad önskar du dig mest i julklapp? Att bli frisk.

 

Du skrattar åt det jag säger, åt mina tafatta försök att vara rolig (det är jag ju inte, men du skrattar ändå). Du är tyst när jag pratar och jag kan höra på tystnaden att du faktiskt lyssnar. Och fast det bara är din röst jag hör känns det som om du är här med mig och inte flera kilometer bort.