/give me reason to believe this world's not a sick machine when everywhere's a dead end in every direction
Jag vet. Jag vet. Jag vet. Hur ångesten bara river ut en inifrån och ut. Stora svarta klumpen i magen och skammen pgr av såren på handleden. Jag vet. Jagvilleinteleva. Men det går. Ditt finns bara en väg och det är framåt. Jag hoppas du vet det. Att leva är så sjukt vackert, jag såg det inte förut, men nu. Att andas är vackert.
Hejhej! Jag har kikat på din blogg lite och jag ser att du är intresserad av fotografering. Vad kul! Vill tipsa dig om en fototävling på min blogg med ett jättefint pris, du får jättegärna delta! Det är inte alls krångligt att delta heller. Vore kul om du är med, eftersom du uppenbarligen är riktigt duktig på att fota. Här har du en länk till inlägget: http://expectations.blogg.se/2012/april/varkanslor-fototavling.html
Kram på dig!
Du kan ju inte veta hur andra mår, de kanske döljer lika mycket som du, som jag, som många andra gör...
Jag har känt & känner ungefär likadant..Mådde dåligt i lågstadiet på grund av mobbning, ville ta mitt liv för första gången i 3:an.. Har levt med en återkommande depression i ungefär 5 år nu.. Har äntligen kommit över det & fått bättre självförtroende, men nu så ligger jag på gränsen till anorexia..Har känt mig dragen till mitt eget kön(tjej) i typ 1 år nu men inte vågat berätta för någon för att jag är rädd för hur dom ska reagera nu när jag är så ung..Har mått jävligt dåligt & det känns skönt att veta att man inte är ensam..:/
Sluta inte kämpa, livet är värt att leva!