jagheteralina

Sommaren är här nu med tjugo grader celsius och en sol som värmer upp hela kroppen och ändå har jag aldrig känt mig mer frusen. Tittar in i garderoben för att se om jag har något som inte blir alldeles alldeles för varmt men ger upp efter tio minuter för ingenting passar ju och jag klär mig som vanligt i svartsvartsvart. Undviker folkmassor, mer än vad jag brukar, och gömmer mig istället i min säng. Det enda stället jag känner mig någorlunda trygg på. Går inte till praktiken på över en vecka och "glömmer" bort att gå till psykologen. Vill inte. Vill inte prata om mina känslor med någon för jag kan ju inte sätta ord på dem, de bara finns där och gör allting outhärdligt. Undviker människor helt, träffar inga andra än min familj. Går knappt utanför dörren helst, inte ens för att röka. Jag klarar mig utan det bara jag slipper luften träden ljuden. Är det nu jag dör?