/going to meet my friend down at the station well should I jump on the train or the rails?

Jag förstår mig inte på någonting längre. Absolut ingenting. Men vad finns att göra åt det? Det vet jag inte. Och jag rabblar upp samma saker om och om igen här men det händer ju aldrig något annat än tragedi i mitt liv. Det låter så självömkande och det kanske det är också. Och appropå min flickvän som ni frågade om så är det mer komplicerat än ni förstår men jo hon är massor att ha ändå. Men vad fan är livet för egentligen för jag hör inte hemma här. Helst vill jag bara försvinna för jag orkar inte med dagarna med tårar i duschen och svidande sår som kommer i kläm med tighta byxor. Tänker tillbaka på de där relationerna jag brukade ha men som på något sätt förstördes, mest av mig såklart. De har alla en gemensam nämnare, deras namn har två stavelser. Det är ju kul, för det har ju Klara med så det är väl också något jag kommer förstöra. Spenderar mest dagarna med ångest över hur skolan ska gå och jag tror nog att jag ska börja om till höstterminen på en annan skola, annan linje. Stannar hemma i sängen och sover till två på eftermiddagen istället för att gå upp klockan sex på mornarna. Gråter med Kent för det är väl det enda jag är bra på och får nya följare på tumblr och lever på cigaretter, kaffe, colazero fast ibland så äter jag väl 1435364789 kalorier. Snart ska jag kanske utredas för bipoläritet och fyra timmar i veckan går åt till att sitta i ett litet rum på dbtenheten. Vikten har gått neråt tror jag men jag har ingen koll på det där längre för det ger mig bara ångest men jag vill fortfarande att mina lår ska förlora halva deras omkrets men det hör väl till detta .-*tEeNaGe LiFe*-. fast jag vet inte riktigt. Vill fotografera men har ingen ork och de där bilderna jag tog i London, de ville inte fastna på filmen så jag och min kamera har inte direkt den bästa relationen just nu. Men idag svimmade jag av en cigarett och det var lite läskigt för det var ju ute på gatan vid klockan åtta på kvällen men det var en snäll kille som väckte mig och lyckligtvis var han ingen pedofil men det hade ju kunnat gå åt helvete. Fast kanske hade det varit bra ifall det kommit förbi en mördare och hittat mig så jag inte hade varit vid livet nu. Nu är jag ju dock det ändå och jag vill inte vill inte vill inte men jag måste nog stå ut ändå. Jaja. Lyssna: Someone's Love

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du förstör ingenting. Jag ska inte säg att jag vet hur dåligt du mår men jag tror ändå att jag vet lite och jag vill kunna göra någonting. Känner mig värdelös men jag älskar dig, snälla lämna aldrig mig.

2012-03-31 @ 10:41:45

Ge ett avtryck:

Vad du heter:
Kom ihåg mig?

E-mail: (bara för mig)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0