jagheteralina

Du håller i min hand så världen runtom försvinner och det är bara vi två kvar men det gör så ont i hela mig. Och HÅLL OM MIG KYSS MIG RYM IVÄG MED MIG vill jag skrika men det går inte för vi är fast i våra egna liv. Men jag torkar bort dina tårar som färgat ditt ansikte svart och egentligen vill jag också gråta men det går inte för jag kan inte visa mig svag, inte här inte nu. Så vi sitter där bland betongväggar nära nära varandra och allt känns lite som förut fast det är så jävla annorlunda. Fast vi kan prata igen och du är inte försvunnen längre men du är ändå så långt bort och FAN JAG VILL JU KYSSA DIG men det får jag inte för vår kärlek kan inte dö men inte heller leva. Så går jag därifrån igen med en ihop-plåstrat hjärta som brister igen och jag vill ju bara ha dig igen och jag gråter. Gråter när du är utom synhåll när jag lyssnar på How som beskriver hela situationen och inte har jag någonsin varit såhär kär i någon. Och hjärtat brister om och om och om och om igen.