jagheteralina

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig men ångestattackerna kommer allt oftare och såren på armarna blir djupare och jag är väl påväg att bli sådär otroligt otroligt dålig igen. De där som varit sådär otroligt nära försvinner iväg men jag lyckas ändå få nya vänner på något sätt jag inte riktigt kan förstå för jag är en såndär som de flesta brukar avsky. Lyssnar på låtar jag inte borde lyssna på men jag gör det iallafall och THIS FEELING IS NOT SADNESS THIS FEELING IS NOT JOY I TRULY UNDERSTAND PLEASE DON'T CRY NOW för the world is just illusion trying to change you. Och även om jag inte har något speciellt att gråta över gör jag det iallafall och jag tror inte att mina kinder är sådär torra och glada som de ska vara, det är alltid någon antydan till att tårar precis varit där och hälsat på och fyfan vad jag ältar mig själv. Blev full igår och det var fint i början men sen urartade det och jag fick ett samtal man inte vill ha ett på natten så jag brast ihop och pappa hämtade mig. Idag såg jag på Stallkompisar, fick reda på att dr House spelar skurk i 101Dalmatiner och grät lite mer. Ska försöka ta mig till skolan i veckan men är osäker på om jag klarar varenda dag men imorgon ska jag träffa Klara igen och det är bra för hon gör mig glad. Nu ska jag sluta klaga, ta mig i kragen och rycka upp mig. Ta tag i mitt liv!!!!!! som mina klasskamrater skulle säga. Men nej det tänker jag inte för nu ska jag lägga mig under täcket och gråta lite mer samtidigt som allt runt mig skriker PLEASE DON'T GO I WANT YOU TO STAY för jag älskar dig.