jagheteralina

Nu sitter jag uppe igen. Ännu en natt. Det där med sömn är ingenting för mig längre. Jag prioriterar andra saker, typ som att rita värdelösa fula teckningar i min moleskine. Eller att sitta i min fåtölj och gråtagråtagråta och rysa och känna till Du & Jag Döden. Eller bara göra ingenting och ägna min natt åt tankarna. Jag skriver men det är sånt som aldrig ska få läsas av en annan själ, sånt som bara är mitt egna. Jag mår helt åt helvete och alla de där nära glider sakta ur mitt grepp och snart är det bara jag kvar (I hope that no one ever leaves 'cause I don't wanna be alone with me). Stänger in mig på rummet med mina egna tankar för det är vad jag är bäst på, att vara ensam. Ensamheten är något jag har lärt mig. Jag klarar det (nej det gör jag inte). Det gör inte lika ont längre (jo det gör det). Det har blivit en del av mig som jag trivs med (nej men för i helvete ljug inte mer). Klockan är tjugo i tre och jag ska upp om fyra timmar och min kropp skriker NEJNEJNEJ men jag antar att det där med skolan är något jag måste lära mig snart.