jagheteralina

Jag saknar och längtar tillbaka och vet inte riktigt vad jag ska göra.
Det var aldrig såhär, jag var aldrig såhär långt ner.
Djupare än botten, det är som om jag sjunker igenom den.
Den består inte av vassa stenar som jag alltid har föreställt mig.
Den är av sand, sand du sjunker igenom så att du kommer längre och längre ner i mörkret.
Jag gör djupare, bredare, blodigare.
Panik och ånger och tårar. Men ingen smärta. Det gör bara ont när jag vill att det ska göra det.
Och efteråt förstås.
De säger att mina ögon är döda. Det stämmer nog.