/stop the world I wanna get off
Och jag vill verkligen inte leva längre. På riktigt den här gången.
Vad gör jag för nytta för världen egentligen? Inget.
Jag är inte engagerad på något sätt, inte för något.
Ja, visst, jag tycker och tänker och jag är ju vegeterian.
Men hjälper det någon? Nej. Ingen. Inget. Alls.
Och det är ju inte så att någon behöver mig heller.
Jag är inte så viktig för någon, man skulle klara sig utan mig.
Jag behövs inte. Inte alls. Tar bara plats, finns här, förstör.
De där impulserna jag får ibland.
Att hoppa framför tåget, ta för många piller av för många olika sorter.
Dra det där rakbladet åt andra hållet istället, djupare, längre.
Dem har jag kunnat stå emot. Väldigt länge.
De har alltid funnits, ja. men de har aldrig varit starka eller svåra.
Men nu vet jag inte längre om jag kan stå emot dem. Impulserna.
De har blivit starkare, tydligare, oftare. Hela tiden.
Och jag vill inte leva. Inte alls.
VARFÖR ska jag finnas till?
Ingen behöver mig. Ingen. Mina vänner har andra vänner.
Så de blir ju inte ensamma direkt.
Jag mår så så så dåligt. Det märks inte, det vet jag.
Men jag är bra på att spela. Låtsas. Le.
Le le le le le hela tiden. Alltid när någon är i närheten.
Egentligen vill jag bara skrika. Gråta. Slå. Brista.
Fast brustit har jag ju redan gjort, det var ett tag sen nu.
Men jag brister om och om igen och jag förstår inte hur.
För man ska ju inte kunna brista hundra gånger om. Då är ju något fel.
Riktigt riktigt fel.
Och jag orkar inte le längre. Jag orkar inte låtsas.
Jag orkar inte vara någon jag inte är.
Jag. Orkar. Inte. Längre.
Hur länge till jag faktiskt kommer finnas, det är inte något jag kan säga nu.
Men jag hoppas att det inte är för länge.
För det orkar jag inte.
Jag orkar inte längre vara i vägen, vara fel. Vara på låtsas.
Kommentarer
Postat av: freja
hoppas du lever idag blir fan cparg annars asvnöoserghjerwo
Postat av: freja
gud tänk om du inte gör det så sitter jag här och bah möööh helt ovetandes
Trackback
