/vi upphör att älska oss själva om ingen älskar oss
Igår var jag full. Eller inatt. Och jag var nog fortfarande full när jag vaknade. Nu är jag bara bakis. Eller nej, det är jag inte. Är aldrig bakis. Aldrig rejält iallafall, har bara lite huvudvärk men det har jag ju ändå ungefär hela tiden.
Min arm kliar och jag äter knappt någonting men nej det är inte anorexia. Fast jag har ju inte kontroll heller men det har väl ingen skulle jag tro. Eller jag tror inte, jag vet det. Man har aldrig fullständig kontroll. Över något.
Och igår var det kaos men världen var fin och jag var glad över att vara vid liv. Idag är det precis tvärtom.
Gråter. Blöder. Skriker. Gråter ännu mer.
Men jag borde väl ta mig i kragen och rycka upp mig. HA. HA. Nej för det går ju inte. Det är som att säga till en alkoholist att sluta dricka. En rökare att sluta röka. Någon som självskadar att sluta med det. Det går inte bara sådär med ett finger knäpp. Det tar tid. Det gör det verkligen och har du inte varit där kan du inte förstå.
Nu vet jag inte riktigt vad mer jag ska skriva, det kanske kommer senare ikväll.
(och tack ni fina som kommenterar, jag läser så ni vet)
Kommentarer
Postat av: maja
Du är fin. Och det kommer bli bättre. Det blir bättre.
Postat av: josefin mandarin
nej gud vad söt bild.
det blir bra någon gång. kramar
Trackback
