jagheteralina

Jag twittrar, saknar vänner och är nöjd över att jag slipper alla klasskamrater nu när jag är borta från skolan. Postar fina .gifs om mina känslor för dem på twitter och skrattar för att jag är så rolig.

Jag mår faktiskt helt okej och är inte i en så djup svacka just nu. Det var värre i oktober men det kommer säkert igen när december har gått en stund.

Men jag LEVER OCH SKRATTAR FÖR DAGEN, haha men ja. Det gör jag ju.

Tycker att jag själv är rolig, förundras över hur underbara endel människor faktiskt är och tänker på de som står mig närmast. Hon som är den mest egocentriska jag vet och hon som är så lik mig men ändå så olik.

Min säng är för stor just nu, efter att ha varit nära nära en annan människa konstant i två dygn. Natten till idag sov jag ensam och ja, det gick ju sådär. Ingen kropp och inget hångel.

Längtar saknar gråter skrattar gråter för det är ju det jag alltid gör. Och jag kanske inte mår så bra som jag inbillar mig eftersom nätterna är mörka och svåra och att stiga upp ur sängen om mornarna är det svåraste jag någonsin gjort och skakningarna och ångesten som aldrig vill försvinna och sen den där känslan om att vilja skada mig själv som ligger i bakhuvudet konstant och bara väntar på en svag stund MEN jag fortsätter låtsas och tänker att fan jo jag mår bra även om jag inte gör det över huvud taget.

Men jag har hört att om man låtsas tillräckligt länge så blir det sanning till slut.