/du vet inte vem jag är
Och jag har ändå mått bra de här dagarna.
Inte tänkt så mycket utan bara levt.
Men nu. Hemma. Ensam på mitt rum.
Då kommer känslorna igen. Bom.
Jag orkar inte. Varför är det så?
Hej Jobbiga Känslor!
Kan ni försvinna nu?
Ni vet, tre år av konstant närvaro.
Det räcker, tycker ni inte?
Tack på förhand.
Med vänliga hälsningar,
Svartsvårsextonår.
Det räcker. Verkligen. Villintevillinte.
Nu vill jag leva och må bra. Tack.
Kommentarer
Trackback
