jagheteralina

Kroppen är tung och jag klarar knappt av att röra mig men lever, det gör jag.

Lyssnar på musik och ser på American Horror Story och jag som egentligen avskyr skräck har blivit helt besatt och måste bara fortsätta kolla. För det är SÅ. BRA.

Saknar gör jag hela tiden och det hatar jag för det mesta jag saknar är sådant som aldrig kommer komma tillbaka och bli mitt igen. Så jag fortsätter sakna ändå för det är det enda jag kan göra för att ha kvar känslan jag hade under den tiden då det varade.

Det kliar på armarna från andra sår men nu är det fem dagar sen senast och fan, det är ju rätt bra ändå. Fast jag vill ju fortfarande och det är nog det som besvärar mig. Men jag försöker att stå emot.

Röker gör jag men mamma och pappa verkar inte känna av lukten längre, så det är väl en bra sak antar jag. Så kan jag göra det utan några större problem. Och nej, jag röker inte för att det är *coolt* eller för att *passa in*. Jag gör det för att nikotinet inger något slags lugn, som en dimma över hjärnan och gör så att mycket av min ångest försvinner och jag orkar inte tänka lika mycket.

Nu ska jag gå ut och längta lite till ikväll.

-

-

-

(Förresten vill jag tipsa om en låt jag inte kan sluta lyssna på och som min rubrik i det här inlägget kommer ifrån. Den låten är så fin så jag gråter lite för den stämmer lite in på mig och det är den här.)