/I want to say beautiful things but I don't know how
Och du och jag har bara känt varandra i två veckor men allting känns redan så självklart. Somnar med min arm runt dig nästan varje natt i över en vecka. Vi tar hand om varandra, du mig om dagarna, jag dig om nätterna. Det har gått så snabbt och jag är så rädd. Jag vill inte förlora mitt hjärta igen.
Men you make me happy when skies are grey. Jag är inte kär i dig men jag kanske ska chansa.
De säger att jag behöver någon som är bra för mig. Du är nog det.
Är kärlek en kopp med gift?
/men när du var med mig/musiken slutade aldrig/du bara får mig att hänga/hänga kvar
Är i London i fem dagar och jag njuter njuter njuter och vill aldrig någonsin lämna den här staden trots 30 graders värme och att jag blir utstirrad som om jag vore en alien när jag har mina buffalos men det blir okej när okända människor säger att jag look lovely today och att jag ser ut som en beautiful 70s lady och alla här är bara så snälla och jag blir förälskad i kanske tjugo brittiska pojkar och ja jag skulle kunna dö nu
Är på Allsång på Skansen och det är varmt och kvavt men jag är med sånadär bra personer som jag nog inte skulle klara mig utan och undrar hur mitt liv skulle vara utan dem för det är ju ett jävla under att vi träffades och sen går Håkan på scenen i sina knappt tio minuter men han har en hel timme för sig själv efter programmet och jag väntar väntar och sen kommer han ut igen och bara är sitt fina jag
Är där i publiken och Håkan och publiken sjunger Du är snart där och jag gråter och jag inser att jag inte har släppt taget om dig än och att du fortfarande är
/we are girls with skinned knees we are concrete and grace
Jag har tänkt tillbaks på och jobbat med våldtäkten som jag blev utsatt för för nästan ett år sen. Jag skrev ett inlägg om det där jag skriver att jag inte sa nej. Att jag inte gjorde motstånd. Att jag var tyst. Även det är en våldtäkt, då jag inte gett tillstånd och samtycke till sex. Och jag fick många kommentarer om att jag fick skylla mig själv, att han inte kunde hjälpa det, hur skulle han veta? Men om du knullar någon som ligger livlös och tittar in i väggen hela akten, då kanske du borde tänka efter. Kanske fråga. Hur är det? Vill du? Förlåt. Eller om personen i fråga går gråtandes därifrån, kan du kanske komma till insikt om VAD FAN DET VAR DU GJORDE.
Men som sagt har jag jobbat med det här och därförvarit tvungen att uppleva övergreppet om och om och om igen. Och jag har kommit på att jag faktiskt sa ifrån. Att jag försökte knuffa bort honom och säga nej redan från första början, flera gånger om; när han, utanpå tröjan, la handen på mitt bröst, när han gled in handen under BH:n, när han började kyssa mig och detta ända tills jag insåg att det inte hjälpte, att han inte lyssnade. Då gav jag upp och jag gjorde inte motstånd när han började klä av mig, när jag låg naken, när han låg på mig, när han tvingade mig till sex. Jag gav upp då han flera gånger struntat i mina försök att få honom att sluta. Jag gav upp för varför skulle han sluta när det gällde sexet om han inte slutade vid kyssarna.
Jag har insett det nu, att jag SA NEJ. Men jag kom inte på det då, jag försökte förtränga hela händelsen och med det föll många minnen bort. De delarna föll bort i och med att jag skyllde allt på mig, tyckte att allt var mitt fel. Men nu vet jag. Och kanske kan det hjälpa er andra, som fortfarande skyller på er själva, att våga tänka tillbaka och även förstå att det inte är ditt fel. Och hitta de minnena du förträngt där du faktiskt gjort motstånd. Det kan vara en liten grej för sig men så så viktig i det stora hela. Och kanske räcker inte det minnet till att fälla våldtäktsmannen, psykiska bevis funkar ju inte här, men det gör så mycket för en själv. Att inse att ALLT ALLT ALLT är hens fel och inte din. Att det är hen du ska hata och spotta på och skrika åt, inte dig själv.
För det har hjälpt mig, att först hitta det lilla minnet där jag knuffade bort honom en gång och sen hitta alla de resterande. Nu kan jag lägga all skit på honom nu och det är honom jag är så jävla inihelvetes arg på. Och jag är så stolt över mig själv. Att jag orkat mig igenom allt och att jag fortfarande lever. Händelsen skär i hjärtat och det kan aldrig göras ogjort och jag är ledsen för mig själv. Men samtidigt har det gjort mig så mycket starkare. Så mycket modigare. Jag vågar prata om det och jag har nu styrkan att hjälpa andra, även om det bara innebär att lyssna. Och kom ihåg att du är stark, så jävla stark. Och det är inte ditt fel. Inte någonstans.
/ja nog är det svårt när droppar faller
allt har skakats om i mig och jag vet inte vem jag är längre, sånt som varit jag har kastats ut och på deras platser är nu sånt som är helt nytt, sånt jag inte trodde var jag, det är så främmande och, är det här verkligen alina, är det här jag, var är mitt gamla jag, jag saknar alina-för-ett-år-sen, då visste jag, då kunde jag mig själv precis lika bra som jag vet hur mitt brännmärke på handen känns, nu, vem är jag, det är som om jag är fångad i en helt främmande person, eller, att det är min kropp som fångat in en helt ny person, jag vet inte, jag vet bara att jag inte är jag längre, och att jag önskar att allt var som för ett år sen
/I'll always be around if you ever want me
Från ingenstans, som ett hårt jävla slag i ansiktet, kommer bilderna på dig tillbaka. Tårarna lurar i ögonvrån men där stannar de, de fortsätter inte sin väg i de redan ingrodda spåren av saltvatten. Du och jag är inget vi längre och jag försöker verkligen, jag lovar, att gå vidare. Och ibland funkar det, ibland kan det gå några dagar då jag inte sörjer. Då jag bara ler åt det vi hade. Men oftast spökar du, vi, oss, i bakhuvudet och det går inte att hålla dem borta. Hjärtat brister gång på gång på gång på gång och jag försöker limma ihop det varje jävla gång men det går inte. Hur sluter men leta efter den där hopplösa räddningen och börjar rädda sig själv?
/but i'm not ready to leave so tell me what's wrong
Ljug för mig om att allt kommer bli bra tillslut
du är varm och jag är kall, värm mig
Men lova aldrig något om du ska bryta det löftet
håll om mig kyss mig älska mig
Vi kan gå på stan och känna att världen är vår
säg att du vill ha mig
Jag kan vara din skyddsmur och du kan vara min
jag kommer aldrig känna såhär igen
Låt mig få komma nära
mitt hjärta är ditt
/I don't understand why I'm not dead/when your heart breaks you should die
Jag får inte ut ord och allt det jag vill ha sagt när jag pratar. Jag kan inte berätta för någon hur jag känner, vad mina tankar handlar om eller förklara hur mina drömmar och mardrömmar ser ut. Så jag väller ut allt i skrift, försöker få ut hur allt känns, hur allt är, hur allt ser ut. Försöker få andra att förstå men mest för att få mig själv att förstå mig på mig själv. Strukturer och vanor. Måsten och inte måsten. Förbud. Linjer suddas ut men ibland är de alldeles för skarpa. Jag vet att jag har ett hjärta, en själ, en kropp. Jag vet bara inte vad som är vad eller vad som är jag. Allt i mitt liv handlar om att försöka och hålla ut och leva. Men jag kan inte något av det där, inte egentligen. Jag låtsas att jag förstår hur mitt liv ser ut, hur det borde se ut. Förstå sånt som är en självklarhet för alla andra. Medicinen höjs och jag har bestämt mig för att avsluta min ptsd-behandling.
Jag avslutar sånt jag inte borde avsluta och börjar med sånt jag inte borde börja med. Drömmer om blod och kämpar emot självdestruktiviteten; vars impulser kommer oftare och starkare. Det jag strävar och behandlas för är att leva ett sånt "normalt" liv som möjligt. Men vad är normalt och vem bestämmer sånt? Ett normalt liv i folkmun är: glädje, inga sjukdomar, ett liv utan självskada, släta armar och ben, livsglädje, socialt liv. Ork. Det är sånt liv jag förväntas att leva. Men det är inte "normalt" för mig. Jag har ingen livsglädje eller ork, jag har mina sjukdomar och en ärrad kropp. Och ett stort behov av att skada mig själv, att se de rubinröda dropparna förvandlas till strömmar och lämna efter sig ett hål in på bara benet. Men det får jag inte.
Jag försöker tänka på allt det där bra i livet men det döljs av en dimma. En dimma som är så tät att jag inte kan se ens mina händer framför mig. Jag fumlar runt i ett mörker, har fumlat runt i ett mörker alldeles för länge nu. Och jag orkar inte längre. Så jag lägger mig ner nu och låter mörkret fånga mig.
/cause I never saw you leave this lately
För jag håller ju skenet uppe
Nej nej jag klarar mig på egen hand
Du ser ut att må mycket bättre
Ja tack det gör jag också
Ja tack det gör jag också
ljuger jag
Jag håller in tårar
Jag skrattar vid rätt tillfällen
ibland
Oftast skrattar jag lite för mycket
på helt fel tillfällen
Tänker att
Honom kan jag ligga med
Henne kan jag hångla med
Jag bryr mig inte
Men det gör jag
För så fort det är påväg att hända
så blir det fel
Jag bryr mig
Kanske alldeles för mycket
Men det känns fel
att vara med någon annan än dig
Så nu gråter jag igen
För allt kom tillbaka och jag
orkar inte hålla uppe murarna
Inte längre
/what comes is better than what came before
Jag vet inte om jag kan säga att jag mår bättre, men jag är inte lika djupt djupt ner som jag brukade. Och det känns fel. Som om jag har fölorat en del av mig själv. Jag har varit mitt djupa dåliga mående, det är så jag har identifierat mig själv. Det låter konstigt och fel, jag vet. Men jag saknar det, jag saknar mig själv. Tro inte att jag inte tycker om att må bra, det gör jag. Jag har varit självskadefri i snart åtta månader och klarar av att ta bättre hand om mig själv än jag brukade. Men nu? Vem är jag nu? Jag vet inte.
/två personer olyckligt kära i varandra
Du älskar mig.
Jag älskar dig.
Du är kär i mig.
Jag är kär i dig.
Så varför ska det
vara så jävla svårt?
/bara ännu ett krossat hjärta
och jag undrar om du saknar mig så mycket som jag saknar dig. om du gråter dig till sömns eller vaknar mitt i natten skrikandes för att det gör så ont i hjärtat. om du tänker på mig det första du gör när du vaknar och det sista innan du somnar. om du vill höra av dig men inte vågar. om du vill bli en del av mitt liv igen. om du tänker på alla småsaker som du hatade men älskade. om du längtar tillbaks till de dygn vi var med varandra. om du önskar att du försökt hårdare. om du tänker på alla planer vi hade. om du älskar mig.
hjärtat får ärr efter ärr efter ärr efter ärr och jag försöker sy ihop dem men de spricker bara igen till ännu större sår. hur tar man sig igenom saker som dessa för det har aldrig gjort såhär ont. jag handlar destruktivt på sätt som inte syns på huden. det är inte dig det här beror på men det var du som fick de undangömda känslorna att bubbla upp till ytan igen. de flesta gångerna jag gråter är det inte över dig. det är mitt liv och mig det handlar om. alla känslor och tankar är som en stor orkan i bröstet i magen i halsgropen i hjärtat i själen i hjärnan i hela hela mig.
men jag är glad över stunderna vi delade och jag är glad att få ha kallat dig min och jag är glad att du fick mig att känna lycka för första gången i mitt liv och jag är glad att jag hittat någon jag verkligen älskar så intensivt.
/but you promised me this is love to stay
jag saknar dina revben
jag saknar dina krokiga nyckelben
jag saknar hur du höll hårt i min hand på stan
jag saknar rynkan mellan dina ögonbryn när du spelar fel på gitarren
jag saknar dina torra läppar
jag saknar dina mjuka läppar
jag saknar hur du fnös log och kramade mig när jag sa något klyschigt
jag saknar din rygg
jag saknar hur du värmde mig när jag frös
jag saknar att se på dig när du röker
jag saknar kvällskylan från ditt fönster
jag saknar att ha sex med dig
jag saknar din tåtumme
jag saknar att höra dig säga att du älskar mig
jag saknar din röst
jag saknar tryggheten i din famn
jag saknar ditt hår
jag saknar hur du rastlöst skakar på benet eller trummar på bordet
jag saknar ditt irriterande sätt att alltid sjunga med i låtar
jag saknar hur du pausade en kyss med ett leende
jag saknar dina födelsemärken
jag saknar ditt kliande skäggstubb
jag saknar att lyssna på ditt hjärta
jag saknar dina pannpussar
jag saknar hur du fick mig att somna genom att skeda mig
jag saknar att skeda dig tills du somnar
jag saknar hur du irriterat tog bort mitt hår från ditt ansikte
jag saknar ditt leende
jag saknar dina öronsnibbar
jag saknar hur hela din kropp är len
jag saknar allt
jag saknar oss
///////////////////////////////////////////////
Jag gråter när jag vaknar, jag gråter när jag somnar, jag vaknar på natten och gråter, jag gråter i skolan, jag gråter inne på H&M, jag gråter på stan, jag gråter i mammas famn och i vänners famnar. Jag vet inte var jag ska ta vägen, vad jag ska göra nu. Vaknar och tänker att jag ska hem till honom idag. Tänker ut vilka skor jag ska ha på torsdag för torsdag till fredag har alltid varit hans och jag måste ha ett par skor jag kan gå i. Längtar efter de där kyssarna och hårda kramarna och snart är jag ju där igen. Men så kommer det tillbaks; vi är inte ett par längre. Vanor är borta och det där behovet går inte att bota. Skriker och gråter och undrar när fan tårarna tar slut för det verkar de aldrig göra. Det kommer i vågor. Från smärta till tomhet till smärta igen, och jag vet inte vilket som är värst. Hoppas på att han ska ändra sig, ringa och säga att han inte klarar sig utan mig heller. Att han saknar mig så mycket att det gör ont och att han måste ha mig i sitt liv. Men det händer inte. Och det GÖR SÅ JÄVLA ONT. "A broken heart (or heartbreak) is a common metaphor used to describe the intense emotional pain or suffering one feels after losing a loved one, whether through death, divorce, breakup, physical separation, betrayal, or romantic rejection.(...) In many legends and fictional tales, characters die after suffering a devastating loss. But even in reality people die from what appears to be a broken heart.(...) Research has shown that a broken heart hurts in the same way as pangs of intense physical pain." JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA JAG SAKNAR BEHÖVER ÄLSKAR SÅ MYCKET OCH ALLT GÖR SÅ ONT.
/sharing different heartbeats in one night
Det hände så plötsligt. Bara sådär. Men egentligen är jag ju inte förvånad, jag har väntat på den här dagen. Ändå kom det som en chock och ändå gör det så helvetiskt jävla svinont.
Och jag vet inte om det känns bättre eller värre av att han fortfarande älskar mig, är kär i mig. Att han VILL men INTE KAN vara med mig, för sin egen skull. "Jag måste laga mig själv först".
Jag skriker ut mina lungor och snart borde tårarna ta slut. Det går inte in att det faktiskt är slut och gång på gång kommer jag på eller ser något som påminner mig om honom.
Men kanske kan vi bli vänner, inte nu men om ett tag. För han är fortfarande något av det bästa som har funnits i mitt liv. Och jag älskar honom fortfarande. Och jag är fortfarande kär i honom.
/I left a trail of pills to find my broken heart in your lost mind
Jag är så dålig på ord. Att prata, att skriva, att tänka. Jag försöker formulera mig så att det ska K Ä N N A S men allt är bara i mitten, tomt, ihåligt. Som jag. Känner ingenting och tänker ingenting, jag går bara runt här som en i mängden men studerar mig själv utifrån. Studerar mig själv i skolan, på stan, med vänner, hemma, framför spegeln (det är värst för där är jag som mest tom). Jag studerar andra också, lär mig hur de fungerar och vad som är deras svaga punkter. Tänker att det kan jag använda emot dem någon gång men jag gör det aldrig. Varför skulle jag. Nu röker jag ett cigarettpaket om dagen för "one cigarette takes eleven minutes off your life" (det är nog inte sant egentligen men jag tänker tro på det ändå). Hostar ut lungorna njurarna levern hjärtat själen. Skriker ut ilskan och smärtan och sorgen fast inte egentligen, jag skriker mentalt, och hoppas att det ska kännas bättre efteråt. Men det gör det inte, oftast blir det bara värre (fast jag har i alla fall inte skurit mig på över sex månader).
Men är det inte nu livet borde vara som bäst egentligen? De säger ju det, tonåren är de bästa åren, "du kommer sakna den här tiden när du blir äldre". Kanske, kanske inte. Jag är inte där än. Men mina tonår är ju snart slut för jag fyller arton år i sommar och inte fan känns det som om jag kommer sakna den här tiden. Fast som sagt, jag är inte där än. Så kanske, kanske inte.
/cause lovers dance when they’re feeling in love
är tveksam inför allt och överanalyserar varenda rörelse
hatar på småsaker ser detaljer fultfultfultfult
vet inte om jag verkligen är kär eller bara kär i tanken på kärlek
upp och ner och upp och ner och upp och ner och......
tror att mina mediciner fungerar för det är inte lika många dalar
men jag borde ha fler toppar än vad jag har
är nog bara apatisk och känslolös egentligen och ljuger för mig själv
/she's shaking with tears in her eyes/as she picks up what's left of the night/the hope for a reason seemed pure/as we leave what's left on the wall
1. du har blivit mitt sömnpiller. det låter så fel, som om du vore den tråkigaste människan på jorden. men det är tvärtom, du har jagat bort mardrömmarna och istället tagit deras plats. jag har inte tagit mina riktiga sömntabletter sen första gången vi sov tillsammans.
2. "kom på fest". det är första gången på drygt sju månader som jag har fått ett livstecken av dig. du har inte försvunnit, du finns fortfarande. och allt brister i mig för direkt kommer den där dagen för drygt sju månader sen tillbaka. varför hör du av dig vad vill du mig jag vill inte veta av dig. "hör aldrig av dig till mig igen ditt jävla svin". men jag är redan trasig ändå.
3. är orolig för allt och alla. vem kommer dö först vem spricker först vem är näst på tur att försvinna. är orolig för mig själv också för jag är inte den jag brukade vara, jag är inte den riktiga alina. men de tankarna trycker jag bort. jag är ingen man behöver vara orolig över. nu fokuserar vi på annat.
4. allt gammalt kommer tillbaka och jag ligger där på golvet. gråter. brister. "ta dig i kragen vad har du att må dåligt över". inget inget alls men jag är ledsen ändå.
5. jag behöver hjälp för att överleva men vem orkar hjälpa när jag inte vill ha hjälp.
/vi upphör att älska oss själva om ingen älskar oss
skriker högt och lungorna gör ont, och livet känns bara fel, min röst försvinner allt försvinner jag försvinner, men we are david and ruth laskin which one do you want to be? i prefer to be ruth but I'm flexible, och du pussar bort mina tårar, det smakar salt va? visst smakar det salt? det känns som om jag är tom, ihålig, som om det skulle komma ett eko om man slog på mig, ett ledset eko som sörjer det som en gång var, för bad love letters beg for love back, good love letters ask for nothing men jag vet inte om det var ett bra eller dåligt love letter som jag skickade till dig, står på perrongen och tågen åker förbi, jag står precis vid kanten, du vet det där vita som egentligen är förbjudet område, men jag är inte rädd för varför skulle jag vara rädd för döden? döden kommer hända ändå någon gång så varför oroa sig för att det kanske kan hända nu, och du säger you're a really nice person men jag skakar bara på huvudet, svarar you are an awful judge of character men du verkar inte bry dig, jag har varnat dig men du är med ändå, det är dumt men jag är glad att du vågar för you're my favorite favorite thing just nu, kramar hårt släpper taget saknad efter bara några timmar, cigarettdoften finns överallt om kring mig, speciellt i håret, mitt fågelbo där alla dofter fastnar, sängen är stor bred, främmande efter flera nätter i en annan säng, det gör inget, kylan sveper sig om mig men jag gillar det, tror jag, det är svårt att bestämma sig, och varje gång innan vi somnar bredvid tätt nära varandra viskar jag att the only way to beat my crazy was by doing something even crazier, thank you, i love you, i knew it from the moment i saw you, i'm sorry it took me so long to catch up.
(if I had one wish it would be that your life brings you a taste of happiness that you've brought me, that you can feel what it's like to love)
/I still feel you and the taste of cigarettes what could I ever run to just tell me it's tearing you apart just tell me you cannot sleep
cigaretter luktar som du öl luktar som du kvällskylan luktar som du
det är du du du du du du du hela tiden
och inte trodde jag att någon människa kunde påverka mig såhär mycket
"jag ska aldrig mer bli kär jag lovar" det var mitt nyårslöfte
det sprack efter en månad
1 2 3 4 5 nätter i rad i samma säng nära ihoptrasslade
svett och värme men ingen bryr sig det är vi två nu
"men jag kommer krossa ditt hjärta jag kommer förstöra dig"
"inte om jag hinner först"
"vi är det bästa och det värsta som har hänt varandra"
"jag vet men vi destruktiva har ju en ovana att dra sig till varandra"
"du får dra dig ur det här innan det är för sent"
"det vill jag inte"
"jag älskar dig"
sen är det en pannpuss och så ligger vi där i tystnaden
/satellites gone way up to mars soon it will be filled with parking
det är du och jag och ingen annan i hela jävla världen
du säger det och det känns som det. då där vi två.
försöker glömma allt runt omkring.
det skadar oss bara. men jag skyddar dig.
här, kom närmre. jag ska ta hand om dig.
vi kanske bara ska vara vänner, för bådas skull
det rasar samman alltihop.
svart nej sluta. du skulle rädda mig.
du är dumdumdumdumdumdumdumdum.
slag på bröstet och
sen händer runt handleder.
det var inte på riktigt, det var inte på riktigt.
men säg aldrig så igen för du skulle ta hand om mig.
du lovade.
jag älskar dig
