/och över anletet stundom föll det en glimt av klarare ljus än förr/men ännu svagt som en månestrimma från livets natt genom dödens dörr
Jag gråter och gömmer mig för världen.
Allt kommer tillbaks. Igen.
Hela tiden.
Flashbacks och ångesten och
sånt som jag inte. borde. göra.
Men jag borde vara glad
borde må bra
borde inte gråta
borde uppskatta livet.
För jag har världens finaste vänner.
För jag har världens finaste pojkvän.
(Pojkvän. Det smakar fortfarande
konstigt på tungan. Konstigt men bra.)
För jag har allt det där som så många
inte har. Alls.
Ändå känns allt värdelöst.
/and this is my first I'm happysong
Och jag är lycklig nu. För första gången på så himla himla länge. Det låter så klyschigt men det känns som att jag studsar runt på rosa moln. Typ. Jag mår fortfarande dåligt och det kommer aldrig någonsin bli bra för det är en kronisk sjukdom jag är fast med, och det är så jävla jobbigt när ångesten hälsar på (eller håller sig fast hårt hårt utan att släppa taget). Men det är lättare att hantera nu när jag har ännu en person vid min sida. En person som jag är så otroligt jättekär i och som är kär i mig.
/åh jag tänker på dig när jag tänker på döden
Jag skriver ut mina tankar och jag skriver ut mina känslor och jag blottar min själ och det gör mig rädd. För ni vet nästan allt om mig. Jag har funderat på att låsa bloggen och jag har gjort det men det tar bara sekunder tills jag låser upp den igen. Jag vet inte varför men trots att det verkligen är....allt så är det så skönt att berätta. Att få släppa några bitar från den där stenen i magen. Jag vet inte, men den får väl vara kvar här ett tag till.
/I hope that you can hear/hear me singing through these tears/
Trots att:
Jag får pannpussar innan jag somnar.
Jag får kindpussar när jag vaknar.
Jag blir skedad tre nätter i rad.
Jag har de finaste vännerna någon kan önska.
Jag får gråta och skratta och skrika och slå.
Jag blir kramad när det behövs.
Jag blir kramad när det behövs.
Jag har de som ser och hör utan att ord yttras.
Trots allt det,
så är livet helt åt helvete.
/'cause I'll be laughing at all your silly little jokes and we'll be laughing about how we used to smoke all those stupid little cigarettes and drink stupid wine 'cause it's what we needed to have a good time
Jag är fortfarande trasig och de destruktiva vanorna sitter i. Men jag överlever. Och igår var första gången sedan våldtäkten som jag klarade av närhet utan ångest eller panikattacker, så det går väl framåt. Det är ett jävla helvete men kanske, kanske ser jag ljuset nu. Någonstans långt bort. För jag vill inte dö, egentligen. Jag vill klara det här och komma ur all skit. Börja leva. Det kommer komma dippar, det vet jag för det är vad min sjukdom går ut på. Men jag har min familj och världens mest underbara vänner som jag älskar så mycket. Och jag vill inte lämna dem. Så jag ska kämpa för deras skull. Men mest ska jag kämpa för mig, för jag vill vara kvar hur värdelös världen än må vara.
/2012 årsresumé
Och medan nästan alla skriver att jo det här året har väl varit rätt bra men 2013 ska bli mitt år på riktigt funderar jag på att ta livet av mig såhär sista dagen på året för om 2013 blir likadant som 2012 vill jag inte vara med. För det har varit tårar, skrik, blod, tystnad, apati, snefyllor, brustna hjärtan, alldeles för många cigaretter, diagnoser, mediciner, självmordsförsök, ensamma nätter, våldtäkt osvosvosv. Fast jag har samtidigt lärt känna så otroligt många fina personer och jag har haft endel fina dagar och stunder så 2012 var kanske inte helt uselt. Aja.
/Bang bang, I shot you down/Bang bang, you hit the ground/Bang bang, that awful sound/Bang bang, I used to shoot you down/
FLASHBACK
tabletter
vodka
tårar
tomt
tomt
tomt
uppvaknande
obemärkt
Hur orkar du fortsätta leva? Efter allt du varit igenom.
FLASHBACK
naket
svett
apati
tomt
tomt
tomt
tårar
blod
Men jag orkar ju inte, inte alls. Väntar på döden hela tiden.
FLASHBACK
hörn
skrik
tårar
tomt
tomt
tomt
hora
hat
Men du är stark, skitstark, som fortfarande klarar av det.
FLASHBACK
rakblad
apati
tårar
tomt
tomt
tomt
blod
fan
Men jag klarar ju inte av det. Inte alls. Det är bara tårar och blod hela tiden.
Och tomhet.
/Utkast: Dec. 08, 2012
8 dec 2012 00:03
- Jagsaknardigförlåt -
-
- Jagsaknardigförlåt -
-
väntanväntanväntan
-
8 dec 2012 00:38
- Jag saknar dig med. Förlåt. -
- Kan vi börja om? Helt? Bara på nytt alltihop. -
- Ja, gärna. -
Men we're not what we used to be men det är okej det är bra jag kan vänja mig vid det här för vi har ändå något sorts "vi" igen. Och vi kanske kan få det att fungera den här gången snälla låt oss få det att fungera.
Ett annat meddelande till en annan person men samma natt samma dygn:
8 dec 2012 00:17
- FYFAN FÖR DIG -
Och kanske är vårat "vi" förstört (igen) men jag orkar inte bry mig längre jag orkar inte orkar inte orkar inte.
Går ju sönder mer och mer för varje dag men sextiosjudagarsjälvskadefri och det är väl något att fira är det inte det? Men självskadefri kanske är att överdriva för jag slår mig hårt på benen så det blir stora blåmärken och jag stoppar fingrarna i halsen och jag svälter och jag äter alldeles för mycket. Men jag har i alla fall inte skurit mig på sextiosju dagar fast jag faller i bitar.
"Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
And needy
Warm me up
And breathe me"
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
And needy
Warm me up
And breathe me"
Sängen är för stor för mig och det saknas och jag ligger vaken flera nätter men nu, nu kan jag svälja tabletter som får mig att somna och som stoppar tankarna. Jag har ordinerats en varje kväll men jag tar tre för en hjälper inte men tre får allt att domna bort och jag sover i 4 5 6 10 12 timmar och tänker inte alls.
Men verkligheten kommer ju alltid tillbaks den slår en rakt i ansiktet och jag säger att jag hatar människor men jag hatar inte människor jag är rädd för dem, människor är det läskigaste jag vet för de kan bygga upp i flera dagar veckor månader år men bryta krossa förstöra på en tiondels sekund.
Ligger på B/A-nivå i skolan, i de tre ämnen vi har just nu och alina du är så duktig och social och GLAD i skolan hela tiden ja du är en riktig solstråle jo tack tack jag är duktig på charader kanske jag kan börja i teaterklassen istället. Gömmer mig inne på toaletter hela rasterna och äter inte, kan inte äta i skolan i matsalen med personer som bara är vålnader utklädda till ungdomar för de vill åt mig vill ha mig vill krossa mig.
Egentligen är jag bara apatisk och känner tycker tänker ingenting jag bara längtar efter döden som aldrig kommer.
/we loved with a love that was more than love
Det är kalla händer i väntan på bussar som aldrig kommer.
1 minut sen. 5. 10. 30. Nej jag går hem istället.
Fast de är ju inte sena, det är bara jag som inte ser.
Försöka hålla ihop mig själv med skratt och kärlek.
Såntdär som ska vara som superlim för hjärta och själ.
Det funkar i två dygn.
Nu går jag bara sönder igen men ingen verkar se.
Och trots hårda kramar, kindpussar, "alina du är så bra"
så gråter jag mig igenom nätterna.
/change your heart look around you change your heart it will astound you I need your lovin' like the sunshine
Jag kan inte vara ätstörd.
Jag älskar ju mat och jag älskar att äta.
Jag älskar ju mat och jag älskar att äta.
Det ger mig ingen ångest. Inte alls.
Sen hamnar jag ju där.
Med de småträningspassen i hemmet.
(Bara 100 kalorier till du är snart uppe i tusen två tusen)
En diet på kaffe och cigaretter.
(Mina händer skakar men jag fryser bara jag lovar)
Borförklaringar och lögner och undvikanden.
(Ja jag åt i skolan, nej jag äter ute, jag måste hem och äta)
På tre dagar äter jag ingenting och jag får bara i mig vätska.
(Men det betyder ingenting, det är ingen fara)
På tre dagar äter jag ingenting och jag får bara i mig vätska.
(Men det betyder ingenting, det är ingen fara)
Andra dagar där jag stoppar i mig allt jag får tag på.
(Ser ni jag äter ju jag äter ju jättemycket)
Händerna hårt om porslinsstolen.
(Jag spyr jag spyr jag spyr)
Kommentarer om att jag blivit smalare och benigare.
(Men varför ljuger ni DET HAR JAG JU INTE)
Och jag har ju fått en diagnos.
(EDNOS, eating disorder not otherwise specified)
Men jag kan inte vara ätstörd.
/whatever we wear, wherever we go, yes means yes, and no means no
Våldtäkt. Vad är det första du tänker på när du hör det ordet? Överfall i en mörk skog sent på natten, höga skrik och slag. En total främling som har sex med en person som kämpar emot men det slutar inte ändå. Det är nog den första tanken för de flesta, det var det för mig med. Tills det hände mig. Jag hade inte tänkt skriva om det och ingen vet hur det egentligen står till, för det är "inte något man ska prata om". Men det är just det vi måste, vi måste börja prata om det för att kunna få slut på det. Så nu skriver jag om det.
Om två dagar är det precis fyra månader sedan det hände men det var inte förrän igår jag vågade erkänna det, säga det högt. Jag blev våldtagen. Jag hade sex emot min vilja. Men jag insåg det ju inte då och jag kunde inte förstå varför ångesten höjdes det tiodubbla efteråt, varför jag stod i duschen i två timmar och skrubbade skrubbade skrubbade, varför självskadandet eskalerade och varför jag slutade äta på två veckor. DET VAR JU BARA SEX. Jag hade inte sagt nej, jag kämpade inte emot, jag hjälpte ju för fan till med att få av byxorna!
Men jag ville inte. Jag ville verkligen verkligen inte. Så jag stängde av hela kroppen, kopplade bort allt och låtsades att jag var någon annanstans. Det var apati och jag viftade bort smärtan, till slut kändes det inte längre. Min kropp var där, naken i sängen, under hans kropp, utan något skydd som helst. Men jag var inte där, jag stod bredvid och tittade på. Såg, och kände, hur något slocknade inuti mig. Men jag förstod det ju inte då.
Efteråt åkte jag hem. Direkt. Tvingade mig själv att spy vid tågperrongen i Älvsjö och tryckte naglarna hårt hårt i armarna. Och jag grät. Dagen efter åkte jag till ungdomsmottagningen för att hämta ut ett dagen efter-piller men var orolig i flera veckor att jag ändå hade blivit gravid, MENSEN ÄR TRE VECKOR SEN. Men jag pratade aldrig om det med någon. Sa ingenting. Jag höll det inom mig. För jag skämdes, för det var ju ingen våldtäkt, jag sa aldrig nej och jag förtjänade det. Och han hade ju varit min vän, jag hade litat på honom.
Men ingen förtjänar det. Ingen människa förtjänar att bli våldtagen, hur ond du än må vara. Och en våldtäktsman är inte bara läskiga män som övefaller dig i skogen en sen kväll. Det kan vara vem som helst runtom dig, till och med en person du trodde att du visste vem det var och som du litade på, som du tyckte om. Han är en våldtäktsman och kommer alltid att vara en våldtäktsman.
Så vi måste börja prata om det och sluta varna för mörker och för hur man klär sig och istället börja säga till att det inte är okej att våldta. Lyssna och prata och FRÅGA personen du vill ha sex med om även denne vill det. Får du ett nej som svar så är det ett nej. Tystnad är nej. Att väja undan är nej. Allt utom ett JA är ett nej.
Nu ska jag börja prata om det, reda ut det och börja med en traumabehandling. Och kanske vågar jag anmäla honom någon dag. Jag vet att jag borde men det gör mig rädd. Men kanske vågar jag en dag.
Whatever we wear, wherever we go, yes means yes, and no means no
/and of your last breath you are the only witness
1 nov 2012 23:22
-Älskar digggggg
-Älskar digggggg
-Älskar dig meeed
(två veckor senare)
15 nov 2012 21:47
-Förlåt.
-Förlåt.
Du svarar inte
Du är borta nu
Aldrig mer
nära nätter
nattcigaretter
hålla hand
hårda kramar
mitt huvud på din axel
ditt huvud på mina nyckelben
/I heard of a girl/and on a cloudy November night/I heard of a girl/she closed her door and took her life/I heard of a girl/
De frågar hur jag mår, de frågar alltid hur jag mår.
Men får de höra det rätta svaret blir de tysta.
Så jag ljuger för dem gång på gång.
Jag mår bra, alldeles utmärkt.
Fast jag är trött, är nog påväg att bli sjuk igen.
Men annar mår jag bra, alldeles utmärkt.
Fast det finns de där som verkligen vill höra svaret.
Det sanna svaret.
-Alina, du måste sluta.
-Jag försöker, det var 43 dagar sen sist nu.
Och jag kämpar ju för det här varje dag.
Varje helvetes jävla minut.
För nu orkar jag inte vara svag längre.
/121026
Kom inte för nära för jag kommer bryta ner dig bit för bit och sen lämna dig trasig.
Jag sa det åt dig. Du lyssnade inte. Nu är vi där vi är.
På söndag är du i min stad och allt kommer gå dubbelt så sakta.
Var är vi nu? Jag vet inte, men jag ljög inte när jag sa att jag älskade dig.
//////
Jag blöder ihjäl
Hör mina skrik
Se mina tårar
Hjärtat i tusen bitar
Och jag blöder ihjäl
Hör mina skrik
Se mina tårar
Hjärtat i tusen bitar
Och jag blöder ihjäl
/in the winter sun he's dancing in the wind
Jag är ute och går, det är sent på kvällen så mörkret har redan lagt sig och det är bara jag ute. Det luktar höst nu och allt är så annorlunda mot hur det var för ett år sen. Med musik som distraherar och gör mina sinnen mindre uppmärksamma. Tankar om att jag inte borde vara ute ensam och att jag kanske blir överfallen nu, antastad, våldtagen, lämnad åt döden i ett dike. Men de ersätts snabbt.
Du förtjänar det.
Jag sa aldrig nej, jag hindrade det inte, jag gjorde inte motstånd. Hur skulle han kunna veta. Jag förtjänade det. Det var mitt mitt mitt mitt mitt mitt fel.
Jag sa aldrig nej, jag hindrade det inte, jag gjorde inte motstånd. Hur skulle han kunna veta. Jag förtjänade det. Det var mitt mitt mitt mitt mitt mitt fel.
Och den dagen för snart tre månader sedan..
Den hemsöker mig
f
o
r
o
r
t
f
a
r
a
n
d
e
/“Varför klär ni er alltid i svart?” “Jag bär sorgedräkt. Jag sörjer mitt förlorade liv.”
Tänker för mycket och känner alldeles för mycket och nu även pratar jag för mycket, munnen går i ett och det skrämmer mig. För jag är ON TOP OF THE WORLD just nu men det var jag inte för en vecka sen och jag vet inte om jag någonsin kommer lära mig att leva med det här, att det är såhär jag är.
Försöker göra några vettiga välskrivna inlägg men ingenting händer just nu förutom att alla glider ifrån och att jag inte gör någonting för att stoppa det. Men det är väl så det är. Kärlek och vänskap dör ut efter ett tag, kanske kommer det tillbaka. Kanske är det borta för alltid.
Längtar mest efter någon att sitta på mitt golv med, lyssna på musik och dricka te. Hålla handen. Dela värme. Vad önskar du dig mest i julklapp? Att bli frisk.
Du skrattar åt det jag säger, åt mina tafatta försök att vara rolig (det är jag ju inte, men du skrattar ändå). Du är tyst när jag pratar och jag kan höra på tystnaden att du faktiskt lyssnar. Och fast det bara är din röst jag hör känns det som om du är här med mig och inte flera kilometer bort.
Kyss mig hårt eller släpp mig helt.
/and I hurt so bad that I search my skin for the entry point where love went in and ricocheted and bounced around and left a hole when you walked out
Jag är rädd.
Sitter på en parkbänk.
Gråter.
Men gömmer tårarna med solglasögon.
Läser.
Låtsas som ingenting.
Blöder.
Lås in mig.
Håll fast mig.
Håll om mig.
Jag är rädd.
Mest rädd för mig själv.
/to die would be an awfully big adventure
OKTOBER JAG HATAR DIG
Skriker gråter och allt blir bara värre
Söker närhet men blir lämnad kvar
RING MIG RING MIG RING MIG
Men du ringer aldrig
Du hör aldrig av dig
Stannar hemma från skolan
Gömmer mig under täcket
I mit slott i mörkret i värmen
Och jag blöder ihjäl
Oktober åh vad jag hatar dig
/and hold me still bury my heart next to yours
Och det gör så ONT att se någon så trasig men det gör så MYCKET MER ONT att inte kunna laga och fixa till. Jag skriver att jag inte kan andas ordentligt utan dig och det stämmer hur klyschigt och fånigt det än låter och jag tror inte att jag insett förrän nu hur det verkligen känns när man tror att hjärtat kan brista vilken sekund som helst.
