/whispers in the dark steal a kiss and you'll break a heart pick up your clothes and curl your toes learn your lesson lead me home
Jag kedjeröker alldeles för många cigaretter och gömmer mig för världen i min halsduk dränker människornas röster med musik i hörlurar och jag blundarblundarblundar för jag vill inte se mer nu men tittar upp ibland för att se på stjärnorna ni har väl sett att det är stjärnklart nästan varje kväll nu. Letar efter en hand att hålla i men jag har ingen det finns ingen och jag är lämnad kvar igen men jag vill ju bara älska någon men mest vill jag att någon ska tycka om mig lite för mycket. Solen försvinner snabbare om dagarna och kvar stannar kylan och den slår rot djupt in i märgen och växer sig vidare som ogräs som aldrig vill försvinna men jag kan ingenting göra så lägg dig ner med mig lägg dig nära så vi kan dela tystnaden och frosten.
/if you fantasize about your funeral I understand I've been there before
Sömnlösa nätter är tillbaks nu och jag trivs egentligen ingenstans men skulle jag behöva välja så är det i din famn och lakanen fläckas av rubinröda droppar och örngottet är blött av saltvatten. Men du vill väl sluta ja ja såklart jag vill men jag kan inte det går inte och det river skriker i mig jag slås blå medvetslös men inte så att det syns, det är en misshandel som pågår inuti hjärtat själen hela tiden men jag ler och skrattar så ni ser inget.
Hur låter jag?
Mjuk röst och glad hela tiden.
Lite som...smultron. Så låter du.
/for lonely people rain is a chance to be touched
Jag vet inte vad jag vill och jag längtar väl mest efter sånt som inte kommer hända men hud mot hud och nyckelben revben höftben som stöter mot varandra
Läppar munnar men vi säger ingenting älskling låt tystnaden tala för oss bara ta min hand istället och titta upp mot stjärnorna du ser hur de lyser va men de är döda de dog för hundratals år sedan
440 8 17 60 1000 110 318 och allt är siffror just nu jobbiga siffror för många siffror men glöm det för ett tag säger du så jag gömmer mig under täcket glömmer allt sluter ögonen
Sjung för mig nu eller läst något högt och kom närmre nära nära så kanske vi smälter in i varandra efter ett tag du och jag vi två samma kropp två själar
Det påminner lite om sagor böcker filmer med allt det svåra men nej så kan det inte vara för sagor böcker filmer slutar alltid lyckligt men det gör inte jag
Det påminner lite om sagor böcker filmer med allt det svåra men nej så kan det inte vara för sagor böcker filmer slutar alltid lyckligt men det gör inte jag
/det finns tillfällen då man skulle vilja hänga hela den mänskliga rasen och göra slut på farsen
Du skriver att du saknar mig att du älskar mig och jag beställer den där tågbiljetten som gäller om en vecka och fyra dagar. Jag dricker kopp efter kopp med te och läser The Catcher in the Rye och DRÖMMER MIG BORT till någonstans som inte är här för Stockholm är inte mitt längre och jag gråter igen.
Jag vill bara slita ut allt och STAMPA PÅ DET RIVA SÖNDER DET för allt gör så ONT och ni vet när man inte klarar av att fokusera på smärtan inuti inte för en sekund till och sen blöder tills man svimmar för synliga sår är lättare att läka. Men JAG HAR INTE SJÄLVSKADAT PÅ EN MÅNAD OCH TVÅ DAGAR men det är så SVÅRT att stå emot och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.
Rym med mig i natt. Vi kan bygga en koja av täcken och kuddar ute i skogen och bara leva på cigaretter och vin. Men vad ska vi göra då? Vi kan läsa böcker och kyssas och bara vara nära varandra. Sådär klyschigt romantiskt fast varje sekund gör så förjävligt ont? Ja, ja precis så.
Den här veckan är den mest psykist påfrestande veckan på länge för på torsdag börjar min bipolärutredning och jag har DBT-möten på tisdag, onsdag och fredag.
/he used to go to his favorite bookstores and rip out his favorite pages and stuff them into his breast pocket and the moon to him was a stranger
Har gått från SKRATTASKRATTASKRATTA till GRÅTAGRÅTAGRÅTA igen och jag vet inte vad som händer. "Ditt barn får heta Thelma så döper jag mitt till Louise" "Ja och sen blir de tillsammans" och jag hänger kvar så länge det går men det är SVÅRT så jävlajävla SVÅRT. "Ring mig snälla jag är orolig ring mig så fort du hör det här" men telefonen skriker med sin tystnad och svarta skärm och du ringer inte tillbaks och jag undrar om du fortfarande lever. Men jag vet ingenting jag vet aldrig någonting för det är sån jag är och jag lever i mitt skal och känner mig så jävla ENSAM och vad fan är känslor och kärlek, ja det är ingenting för mig iallafall och du SKRIKER med din frånvaro och jag saknar dig. JAG SAKNAR DIG JAG ÄLSKAR DIG JU men bryter vi kontakten nu? Är vi slut nu? Vi som aldrig var något och Alina+relationer+höst är en ekvation som inte går att lösa.
/oh I'm scared of the middle place between light and nowhere I don't want to be the one left in there left in there
SER DU INTE HUR ONT JAG HAR SER DU INTE HUR JAG GRÅTER JAG SKRIKER JU VARFÖR KAN DU INTE HÖRA MIG och jag försvinner längre och längre bort men kan du inte bara hålla om mig snälla håll om mig hårt. För ser du inte ser du inte hur jag går s ö n d e r inifrån. Ta min hand och håll mig kvar i den här världen håll mig kvar på jorden släpp aldrig taget jag kan inte försvinna ifrån dig nu. Fast förresten så avskyr jag ju allt och alla på den här jävla planeten så du kan ju följa med mig bort följ med mig till Landet Ingenstans.
/FÖR DET GÖR JU ONT ATT BARA ANDAS
Och jag behöver någon som säger att
jo Alina, allting KOMMER att bli bra tillslut
Känslor hela tiden som inte borde vara där
Snälla kan någon bara ta bort mig från allt nu
Jag vill inte vara med längre
Det räcker med allt, med livet
För jag vet inte längre hur man gör
Med allt
Och jag behöver någon som behöver mig
Men jag behövs ju inte
Det finns alltid någon annan lite bättre
Allt är så krävande
Att stå att gå att prata att äta att ta sig ur sängen
FÖR DET GÖR JU ONT ATT BARA ANDAS
/can I still get into heaven if I kill myself?
Går runt med ärrade armar och öppna sår och JAG ORKAR INTE BRY MIG LÄNGRE men jag ser ju hur ni tittar hur ni dömer hur ÄCKLADE ni blir av det. Men jag bryr mig inte längre hör ni det JAG BRYR MIG FAN INTE OM HUR NI TITTAR fast jag gör ju det ändå jag bryr mig så jävla mycket. Cigarettpaket som brukade räcka i minst en vecka tar slut på två dagar och jag gråter igen nu gråter hela jävla tiden för jag är sur och arg och jag hatar hela världen hela mänskligheten fast mest hatar jag MIG MIG MIG MIG och jag är så frustrerad och ledsen och VAR GLADA OM NI INTE HAR NÅGRA PSYKISKA SJUKDOMAR och lev så jävla bra om ni slipper borderline. Jag vet inte längre hur man överlever jag orkar inte försöka något mer men jag gör det ändå så jag limmar på det där leendet som verkar så äkta. Jag är inte så duktig på det där med mat heller inte längre mamma är orolig för jag äter ju för oregelbundet för sällan och jodå mamma jag åt på stan hen bjöd mig fast nu ljög jag igen och hoppade över ännu en måltid. MEN JAG VET JU ATT DET INTE ÄR BRA OCH JAG VILL INTE HAMNA DÄR IGEN men imorgon kommer Sofia och jag ska få skeda och jag behöver henne.
/a part of your soul ties you to the next world or maybe to the last but I'm still not sure but what I do know is to us the world is different as we are to the world I guess you would know that
Allt är ju som förra året fast 100 gånger värre.
Äter mindre skär mer gråter ingenting.
APATI OCH EN JÄVLA MASSA TOMHET.
Kan inte säga nej måste lära mig säga nej.
Och du är inte här.
What is he saying???
I don't know!!!
FÖR JAG SAKNAR OSS SÅ HIMLA MYCKET.
Du förstår ju mest och allt.
Men jag lyssnar på Illusion och minns och trycker fram tårar.
Please don't go I want you to stay
Fast du har ju redan gått och du stannade inte.
Eller var det jag som gick ifrån?
Jag vet inte.
Och i höst dör jag nog.
För jag vet inte längre hur man gör för att överleva.
/we might die from medication but we sure killed all the pain
Nu svider det. Blöder. Jag kan känna det rinna längs armen. Är det nu allting tar slut? Snälla säg att det är nu det tar slut. Det är vingligt nu. Hulkar över toan. UT MED ALLT DET SVARTA UT MED ALLA TRASIGA BITAR Bandaget fastnar. Det gör det alltid, jag är van nu. Svider. Nej. Jag. Jag går s ö n d e r.
/JAG SKRIKER JU VARFÖR HÖR DU MIG INTE JAG SKRIKER LUFTEN UR LUNGORNA
Nej...
Nej.
Nej!
NEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Men jag säger inget
Jag håller tyst.
Det är det jag är bra på.
Gråter på tåget.
Nej det gör jag inte för jag kan inte gråta längre.
Tårkanalerna har torkat ut.
Men jag
river
biter
sparkar
skriker
Trycker in naglarna i huden.
Ont. Först. Sen domnar det bort.
HELVETE NU BLÖDER DET JU.
We will die young.
Jag ska sova nu.
/what we have here is a dreamer someone completely out of touch with reality
Du skriker jag skriker. Högt gällt. Eller gör vi? Nej jag inbillade mig det igen. If you lived here, you'd be home now vill jag viska till dig men du är borta nu. Långt borta. Men vem försvann från vem? Jag vet inte. BLINKAR BORT TÅRARNA OCH LJUSET GÖR JU ONT I ÖGONEN men jag fortsätter le för Alina hur mår du egentligen? bara bra jag lovar allt är bra BLINKAR SKRIKER GRÅTER BLÖDER men det händer bara i mitt huvud. I'll do anything to be happy så snälla snälla snälla snälla varför är jag inte det varför blir jag inte det.
Nu
tynar
jag
...bort
Stockholmshimlen är grå. Eller det är vad jag tror för det är vad alla runtom mig säger, jag tittar inte uppåt. Tittar bara ner, på fötter på marken som blir mörkare av regnet som faller. SO WHY DID YOU CHOOSE TO LEAN ON A MAN YOU KNEW WAS FALLING? och det är väl bortom all förklaring men det är så jag gör. Kyss mig fast bara om du inte blandar in några känslor för det orkar jag inte med just nu. Håll om mig men önska dig inte något mer. RING AMBULANSEN nej eller make it a hearse för jag dör nu.
Stockholmshimlen är grå. Eller det är vad jag tror för det är vad alla runtom mig säger, jag tittar inte uppåt. Tittar bara ner, på fötter på marken som blir mörkare av regnet som faller. SO WHY DID YOU CHOOSE TO LEAN ON A MAN YOU KNEW WAS FALLING? och det är väl bortom all förklaring men det är så jag gör. Kyss mig fast bara om du inte blandar in några känslor för det orkar jag inte med just nu. Håll om mig men önska dig inte något mer. RING AMBULANSEN nej eller make it a hearse för jag dör nu.
Ja
jag
dör
...nu
/seal my heart and break my pride I've nowhere to stand and now nowhere to hide align my heart my body my mind to face what I've done and do my time
Jag faller tillbaks i gamla mönster. Gråter blöder sover röker. Blir full ensam i mitt rum medan jag ligger på golvet och gråter till Broder Daniel och armen blöder. Jag är nere på det lägsta igen nu. Vinglar faller tunnelseende och jag vet inte riktigt vad jag gör. Lämnar huset för stan riga borlänge snart (mumford & sons mumford & sons mumford & sons mumford & sons mumford & sons) östersund men mest vill jag ligga nergrävd i min säng. Hjärtekrossad trasig brister snart. Trampar runt i mina buffalos och röker röker röker pratar äter ler skrattar sjunger dansar men är tomtomtomtomtomtomtom. Det är påväg mot det bättre nu ju HA HA HA vilken lögn varför ljuger du tala sanning istället för det blir bara värre.
/this is a song for anyone with a broken heart
Du håller i min hand så världen runtom försvinner och det är bara vi två kvar men det gör så ont i hela mig. Och HÅLL OM MIG KYSS MIG RYM IVÄG MED MIG vill jag skrika men det går inte för vi är fast i våra egna liv. Men jag torkar bort dina tårar som färgat ditt ansikte svart och egentligen vill jag också gråta men det går inte för jag kan inte visa mig svag, inte här inte nu. Så vi sitter där bland betongväggar nära nära varandra och allt känns lite som förut fast det är så jävla annorlunda. Fast vi kan prata igen och du är inte försvunnen längre men du är ändå så långt bort och FAN JAG VILL JU KYSSA DIG men det får jag inte för vår kärlek kan inte dö men inte heller leva. Så går jag därifrån igen med en ihop-plåstrat hjärta som brister igen och jag vill ju bara ha dig igen och jag gråter. Gråter när du är utom synhåll när jag lyssnar på How som beskriver hela situationen och inte har jag någonsin varit såhär kär i någon. Och hjärtat brister om och om och om och om igen.
/I have become an ariel view of a coastal town that you once knew
Det jag minns av Hultsfred är ångest och misär och tårar som försvann i regnet. Minns att Noah and the Whale's spelning är det finaste jag varit med om och att Zumblaiboxen inte hann ta slut fast jag var stupfull varje kväll. Minns ett hångel som ledde till ovilligt sex någonstans i marijuana- och vindimman och andra hångel vars ansikten inte riktig etsades fast. Minns The Cure som var så magiskt och att jag levde på ingen mat alls under hela festivalen. Minns sömnlösa nätter och inregnat tält. Men egentligen minns jag ingenting alls och det är väl bra det så jag sov fem gånger under söndagen och fjorton timmar inatt. Och det här är nog det bästa och värsta jag gjort.
/varning för stenras
Är glad, för glad. Eller det kanske är fel ord. "Förhöjt stämmningsläge" mer. Har sådan otrolig energi till allt helt plötsligt, gör mycket säger mycket, irrar runt hela tiden och är nästan rädd för mig själv. Men det kommer ju vända snart, jag vet det för det gör det alltid. Går som på en lina över ett stup och det behövs bara ett enda snesteg för att jag ska ramla ner igen. Ner till vassa stenar och hala klippväggar som är nästan omöjliga att ta sig upp för. Och det skrämmer mig. Annars undviker jag att känna för mycket, typ kärlek och sånt, fast jag helst bara skulle vilja ligga med huvudet i någons knä och bli pillad i håret. Känna att någon faktiskt kanske bryr sig.
/deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing, doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before
Sommaren är här nu med tjugo grader celsius och en sol som värmer upp hela kroppen och ändå har jag aldrig känt mig mer frusen. Tittar in i garderoben för att se om jag har något som inte blir alldeles alldeles för varmt men ger upp efter tio minuter för ingenting passar ju och jag klär mig som vanligt i svartsvartsvart. Undviker folkmassor, mer än vad jag brukar, och gömmer mig istället i min säng. Det enda stället jag känner mig någorlunda trygg på. Går inte till praktiken på över en vecka och "glömmer" bort att gå till psykologen. Vill inte. Vill inte prata om mina känslor med någon för jag kan ju inte sätta ord på dem, de bara finns där och gör allting outhärdligt. Undviker människor helt, träffar inga andra än min familj. Går knappt utanför dörren helst, inte ens för att röka. Jag klarar mig utan det bara jag slipper luften träden ljuden. Är det nu jag dör?
/and I know I won't admit it and I don't want to say it but I still look for you in the park on my way home each day
Hej du. Du som var min vän förra året. Hur har du det nuförtiden? Mår du bra? Eller ja, bättre kanske jag ska säga. Har du lärt dig hantera såntdär som du inte visste vad du skulle göra av när vi kände varandra? Har du förlåtit och glömt och kanske hittat någon du bryr dig om? Jag tänker på dig ibland, dig med dina dreads. Men jag har hört att de är borta nu. Det är synd för du passade bra i dem, fast vem är jag att säga vad du passar eller inte i. Jag som svek dig. Jag är ledsen för det, otroligt ledsen. Vi hörs aldrig av längre sen de där dagarna i höstas. Saknar jag dig? Nej det tror jag inte ändå. Det är nog ett avslutat kapitel och usch det låter så hemskt men jag behöver dig inte längre. Dock tänker jag på dig ändå, för jag bryr mig och jag hoppas att du tar hand om dig. Och jag hoppas att du hittar någon som kan vara det där som jag inte klarade av. Jag hoppas verkligen det. Hejdå. Ps. Jag lyssnar på låten du skickade och NU förstår jag innebörden och jag är ledsen ledsen att jag inte förstod det tidigare. Ds.
/give me reason to believe this world's not a sick machine when everywhere's a dead end in every direction
Medan maj månad är den finaste för nästan alla jag känner så har det på tre dagar bara varit åt helvete för mig. Sista april var fint, med valborg och allt. Men det vändes snabbt och tisdagonsdagtorsdag har mest bara varit fullt med ångest panik självmordstankar fanvadjagsugersjälvdömanden. Och faktiska planeringar inför hur mitt liv kan ta slut på lättaste sätt. Hur mycket jag än pratar om mitt mående med alla människor omkring, så hjälper det inte. För de är inte där när jag gråter om nätterna, de kan inte höra de horribla tankarna som surrar i mitt huvud, de kan inte känna vad jag känner i varje nerv, det vet inte hur det är att nästan bryta ihop på tåget, de vet inte hur det är att inte kunna prata andas gå leva. De vet inte. Ni vet inte. Så jag har spenderat mornarna på altanen med cigaretter och kaffe, skakat av niccokick och koffeinchock och sen vräkt i mig allt som finns i skafferi och kylskåp. Ångesten på det, hur jag kan känna hur kroppen suger in varenda kalori. Ful fel fet
/I could stay away forever if I tried I could stay away forever if I tried I could stay away forever if I tried I could stay away forever if I tried if I tried
fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel
och det går inte en dag
utan att jag tänker på
hur lätt det skulle vara
om allt bara tog slut
ungefär nu
för jag orkar inte längre se det där i spegel
och bara vilja
riva upp huden
peta ut ögonen
dra ut varenda tand
slita ut hjärtat
försvinna
för allt det där som syns i spegeln
det är bara äckligt fult avskyvärt
fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel
och jag är en vidrig människa
snälla få det bara att
ta
slut
