/that it was a heart that he was stealing
jag kan fortfarande vakna upp av mardrömmar, inte ofta men ibland. jag öppnar ögonen liggandes helt stilla så det märks inte. men egentligen vill jag skrika.
det är mardrömmar om den första smärtan och hur det senare bara kopplades bort. om hur jag sprang därifrån. om hur jag tryckte naglarna så hårt in i huden att det fortfarande är ärr.
"Jag kunde inte hjälpa det. Förlåt."
Klart som fan att du hade kunnat hjälpa det.
Kommentarer
Trackback
