/jag vet inte längre vad jag gör och vilka konsekvenserna är
Så glömde jag fota. Igen.
Det röda bildade ett så vackert mönster.
Slingrade sig som ett nät.
Det var vackert, det var det.
Men jag grät.
För nu gör jag det inte längre för att dämpa ångesten.
Jag gör det för att få se huden snittas.
För att få se det där röda fina tränga fram.
Få se det rinna.
Få se det förstöra.
Förstöra mig.
Kommentarer
Trackback
